Skatteundantaget är numera en återvändsgränd
Det åländska skatteundantaget har varit mycket bra för den åländska ekonomin men ifrågasätts alltmer på grund av de nya tullregler som isolerar det åländska näringslivet från resten av EU. Det som var en framgångsfaktor igår har blivit en strypsnara idag. Det är dags att acceptera omvärldens förändringar och att vi ålänningar nu aktivt måste börja söka alternativa lösningar.
Skatteundantaget har alltid försvarats, ofta med varningar om hur illa det åländska samhället skulle drabbas. Samtidigt finns inte någon vetenskaplig heltäckande bild av vad skatteundantaget verkligen betyder för dagens Åland. Helt klart är att det åländska samhället skulle drabbas på många olika sätt om vi bara helt kallt tog bort undantaget. Men det innebär ju bara att vi behöver hitta nya bra lösningar. Vi måste börja inse att det inte finns några smarta långsiktiga lösningar som bygger på skattegränsen.
Grundproblemet för oss ålänningar handlar om graden av isolering. För att vara en del av det moderna EU behöver vi snabba och förmånliga transporter. I det perspektivet skulle det bästa alternativet vara att helt bygga bort fartygsbehovet genom fasta förbindelser, eller i varje fall förkorta färjpassen så mycket det går. Vi ålänningar behöver inte de flytande nöjespalats som idag kryssar mellan fastlanden och pliktskyldigt tar iland på Åland – utan miljövänliga fartyg byggda för bekväm transport av gods, fordon och människor mellan de kortaste punkterna på Åland och respektive fastland.
Det här skulle självklart innebära mycket stora förändringar för de nuvarande rederiernas verksamhet och också ställa nya krav på hur rederistöden bör anpassas, kanske också behov av trafikplikt och så vidare. Men det finns ju inte några hinder för att utforma en ny modell vid sidan av skatteundantaget som kunde trimmas in parallellt under en övergångsperiod med intressenter som redan har lämpligt tonnage. Ett alternativ till stöd och tax-free kunde vara att Finland sänker skatten för alkohol och tobak på Åland till EU:s miniminivåer.
Det landbaserade näringslivet skulle sannolikt få en rejäl skjuts av ett slopat skatteundantag, förutsatt att trafiken fungerar. Men de delar av näringslivet som idag vilar på framför allt färjerederiernas verksamhet skulle behöva se över sin verksamhet ordentligt. Frågan är dock vad en omställning av fartygstypen och frånvaron av tax-free faktiskt betyder idag då de flesta, inte minst på grund av pandemin, redan delvis flyttat till nya jaktmarker? Andelen ålänningar som jobbar ombord har successivt minskat genom åren och de flesta aktieägarna till ”våra” rederier finns idag utanför Åland. Här skulle absolut en ordentlig utredning av nuläget vara på sin plats!
Helt klart är att en stor omställning skapar både vinnare och förlorare, det viktiga här är att skapa en förändring där nettot hamnar på plussidan för hela det åländska samhället. Vi får inte vara rädda för att vända på alla stenar och vara sådär åländskt innovativa och egensinniga som vi gärna påstår om oss själva.
ERIK SCHÜTTEN (MSÅ)
