SÖK
MENY
Mikael Hancock hade ett märkligt kåseri på ledarplats i Nya Åland den 10 september, där namngivna personer ansågs hetsa upp sig över småsaker och Hancock avslutar med att skriva” med så humorbefriade vänner behöver inte självstyrelsen fiender”
Jag var en av de personer som namngavs och jag var i gott sällskap med sådana som alltid har kämpat för Åland, för det svenska språket och för vår självstyrelse – i lagtinget, i Norden och i EU. Vi om några, har således alltid fokuserat på de verkliga hoten Hancock nämner.
När Ålands radio, som betalas med ålänningarnas skattepengar, väljer att sända disco på finska med finsk musik och vi reagerar är det inte en bagatell utan språkbevakning. Syftet med den lagstiftning som styr Ålands radio är att främja själsstyrelsen och vårt svenska språk. Hur det kan förenas med de försöksballonger som Ålands radio ofta sänder ut med finskspråkiga intervjuer och finsk musik är för mig svårförståeligt.
Men det går att göra sig lustig över allt. Att förlöjliga ålänningars språkbevakning är inte ett nytt grepp. Yvonne De Geer-Hancock beskriver det i sin bok Åländskhet – nationsbygget på fredens öar. En bok jag varmt rekommenderar. Där skriver hon i avsnittet ”Löjet som försvarsvapen” om den strategi som ofta använts av rikets massmedier mot Åland och ålänningars språkbevakning. När nu samma grepp kommer från en åländsk journalist som borde förstå hoten mot Åland, då blir det inte bara olyckligt – det blir direkt respektlöst.
PEGGY ERIKSSON (ÅF)
SVAR PÅ INSÄNDARE:
Nya Åland gör sig inte lustig över det förtjänstfulla arbete som Peggy Eriksson och hennes kolleger uträttat beträffande de verkliga hoten som Åland står inför. Men vi vidhåller: ”Disco på finska” är inte ett av dem.
REDAKTIONEN
