Under de senaste åren har det pratats mycket om att ta itu med vassproblemet runt om på Åland. Flera projekt och initiativ har startats under namnet Projekt Vass, men många av oss som bor nära vattnet upplever att det ännu inte har gett det resultat som var tänkt.
Vassen fortsätter att breda ut sig i våra sjöar, sund och längs stränderna. Det påverkar både vattenkvaliteten, fisklivet och möjligheten för människor att använda våra vikar för bad, båtliv och rekreation. På flera håll – även i Lemland – ser man hur öppna vattenytor växer igen år efter år. För Lemlands del i landskapsprojektet ingår Mellanvik och Nyängsgrundet men inget har hänt ännu.
Tanken med projektet var god: att ta ett gemensamt grepp om vassröjning och vattenvård på Åland. Men i praktiken verkar det ha fastnat i planering och rapporter. Många kommuner, föreningar och enskilda markägare vill bidra, men saknar stöd, samordning och klara besked om hur man får hjälp.
Jag tror att nästa steg måste bli att:
– Samordna arbetet lokalt, till exempel genom kommunerna, så att man vet var och när insatser ska ske.
– Ge praktiskt stöd till dem som vill röja vass – inte bara information. Maskinell hjälp, gemensamma röjningsdagar eller möjligheten att låna utrustning skulle göra stor skillnad.
– Sätta upp konkreta mål för hur mycket vass som ska tas bort varje år och i vilka områden.
Ålänningarna värnar sin natur och sina vatten, men vi behöver ett fungerande system för att hålla våra sjöar och vikar levande. Projekt Vass var en bra idé från början – men nu behövs handling, inte fler utredningar.
Om kommuner, markägare, föreningar och landskapsregeringen samarbetar på riktigt, kan vi på några år göra stor skillnad. Det är inte bara en miljöfråga – det handlar om hela Ålands attraktionskraft, turism, fritidsliv och trivsel.
THERESE LUND (C)
LEMLAND