SÖK
MENY
Det som var banbrytande teknologi i november är standard i februari. Finland leder Europa i användningen av AI, Sverige slår larm om att man halkar efter. Och Åland? Vi har en färdplan för digitalisering och en diskussion om huruvida vi ska använda Microsoft 365 kommunalt.
Enligt Europeiska investeringsbanken använder 66 procent av finska företag redan AI-verktyg i sin verksamhet. Finland toppar EU:s digitala index och rankas fyra i världen i beredskap att använda AI. Det tog dem ett decennium av medvetna investeringar. Sverige befinner sig i ett annat läge: AI-kommissionen konstaterade i november att landet ”halkar efter” och föreslog investeringar på 12,5 miljarder kronor under fem år.
Båda länderna har förstått att AI inte är en teknisk fråga utan en strukturell. Det handlar om hur vi organiserar arbete, bygger kompetens och ser till att värde stannar lokalt. Hur vi leder och orienterar i förändringsprocesser.
På Åland finns medvetenheten. Mariehamns stad och Kommunförbundet har tillsammans tagit fram en färdplan för gemensam digitalisering, landskapsregeringen har antagit en AI-policy för förvaltningen, och Ålands Näringsliv har upprepade gånger lyft frågan på Näringslivsdagen. Frågan är vad vi gör med den.
Arbetsmarknadens AI-råd i Sverige presenterade nyligen sin andra insiktsrapport (AI Sweden, 2026) som visar att 63 procent av jobben på den svenska arbetsmarknaden påverkas av AI. Inte genom att de försvinner, utan genom att arbetsuppgifterna förändras i grunden. Bland småföretag använder 31 procent AI, bland storföretag 72. Åland är ett samhälle byggt av små- och mikroföretag. Om de inte har förutsättningar att använda och integrera AI riskerar vi ett växande gap mellan de som hänger med och de som inte gör det.
Pär Ågerfalk, professor vid Uppsala universitet, beskriver problematiken som ”pilotteater”: isolerade AI-försök som aldrig integreras i kärnverksamheten. Risken är inte att tekniken inte fungerar utan att vi sätter den i verket utan struktur, ansvar och uppföljning. Det är näringslivet som kommer att driva den här omställningen, inte politiken. Ålands Näringsliv sätter frågan på agendan, enskilda företagare experimenterar, och det finns en nyfikenhet som inte ska underskattas. Men spridda initiativ utan gemensam riktning ger samma resultat på samhällsnivå som Ågerfalk beskriver på organisationsnivå: piloter som aldrig blir vardag.
Det handlar inte om ovilja, och ingen enskild aktör kan bygga strukturen ensam. Men det här skiftet sker vare sig vi deltar aktivt eller inte. Det kommer att påverka hur vi arbetar, hur vi konkurrerar och vilka förutsättningar vi lämnar vidare. Att avvakta är inte längre en neutral position.
ANNA HÄGER
