DELA

Om Doktorn är frisk

Om hela innehållet under första halvan av en barn/familjpjäs består av fyra tokförälskade och relativt lättklädda sjuksköterskor som alla enskilt och tillsammans bara är intresserade av att ha ”Doktor Frisk” – en typisk machoman – samt av en tokförälskad och relativt lättklädd patient med samma avsikter, så är det inte lite konstigt i detta sammanhang? Ursäkta, det fanns nog en annan – nästan – manlig figur, en karikatyr av en mentalt handikappad människa. Detta koncept verkar härstamma mera från ”buskis”- än barnteatervärlden.

Efter teatern pratade jag med en annan pappa som hade med sig sin kanske 10-åriga son. Han tyckte också att stämningen var konstigt manipulerande, och att det bara delvis förbättrades av slutet där den tysta flickan fick rätt gentemot Doktor Frisks tvärsäkra kunskap.
Jag hade med mig till föreställningen min visa femåriga dotter. Hon har sett många teaterföreställningar, och oftast njuter hon enormt av dem. Hon kan berätta om sin upplevelse flera dagar efter föreställningen och fråga otaliga frågor om hur och varför det och det hände. Det har hänt till exempel efter samma Ungdomsteaterns ytterst fina föreställningar om Noaks ark och Lucia.

Denna gång var hon nedstämd och gråtfärdig. Hon hade nog två frågor: Varför ville sjuksköterskorna ha Doktor Frisk? och Varför hade baciller svartmålade ansikten? Efter att ha svarat på dessa frågor frågade jag henne vad hon annars tyckte om teatern. Det var jättetråkig, sade hon. Och sedan ville hon inte prata om det mera.
Jag skrev mitt inlägg för att varna andra som vill skydda sina små barn från influenser som de inte ännu behöver och som de inte är mogna för. I denna värld genomsyrad av sexuella undertoner skall vi föräldrar göra vår yttersta för att våra barn får mogna i sin egen takt och utan att deras själs oskuld blir kränkt.

Om jag är snuskig för det så får det vara så!
Klaus Rahikainen