SÖK
MENY
Alla som någon gång blivit kvar på kajen vet känslan. Stressen när läkaren väntar i Mariehamn, oron när jobbet börjar om en timme eller besvikelsen när en planerad resa går i kras. För den som blir stående handlar det inte om en ”statistisk avvikelse” – det handlar om livsviktiga planer som går i spillror.
I Nya Åland den 1 oktober och i tidningen Åland den 2 oktober kommenterade infrastrukturchef Fredrik Pettersson de akterseglade bilarna vid Svinö och Degerby. Han hänvisade till statistik som tagits fram av infrastrukturavdelningen tillsammans med en extern konsult, där resultatet visar att i genomsnitt 45 bilar blir kvar på kajen varje vecka under högsäsong – motsvarande cirka en procent av turerna.
Det är förståeligt att man vill beskriva situationen i siffror. Men här finns en tydlig skillnad mellan statistik och verklighet. För den enskilda resenären spelar det ingen roll om problemet beskrivs som ”en procent”. När bilen blir kvar på kajen är konsekvensen densamma – missade vårdtider, förlorad arbetsinkomst och minskat förtroende för en samhällsviktig service.
Vittnesmål från resenärer visar dessutom att problemen inte bara uppstår under midsommar eller storhelger, utan även under vanliga veckor, året om. För Föglölinjen gäller att högsäsongen sträcker sig från 1 mars till sista februari.
Bland de lösningar som nämnts finns bokningssystem, men det skulle snarare försvåra resandet. För arbetspendlare, hantverkare och andra som ofta behöver resa med kort varsel skulle ett sådant system göra vardagen mer omständlig och mindre flexibel.
Tonen i den offentliga diskussionen har också väckt reaktioner. Att beskriva resenärernas frustration som ett uttryck för ”bortskämdhet” upplevs av många som nedlåtande. De som använder trafiken varje vecka är inte bortskämda – de är beroende. Det handlar inte om överdrivna förväntningar, utan om rimliga krav på tillförlitlig transport i ett samhälle där skärgården ska vara levande.
Skärgårdstrafiken är ingen lyx och inget särintresse. Den är en grundförutsättning för att människor ska kunna leva, arbeta och bo i hela landskapet. Den binder samman människor, företag, service och kultur och gör hela Åland attraktivt.
Därför måste statistiken sättas i rätt sammanhang. Medelvärden och procentsatser riskerar att dölja skillnader mellan olika dagar och avgångar. Politiker och tjänstemän behöver lyssna på resenärernas erfarenheter, analysera var problemen är störst och arbeta fram långsiktiga lösningar som garanterar pålitlighet året runt.
För när bilen blir kvar på kajen är det inte en procentsats i en rapport – det är en människa som inte kommer fram. Och när skärgården förlorar, då förlorar hela Åland.
ANDREAS HENRIKSSON
KOMMUNSTYRELSENS ORDFÖRANDE I FÖGLÖ
