SÖK
MENY
Bykmaskinen börjar plötsligt pipa, i takt med att lamporna fladdrar. Ute på gatan springer belgiska elmontörer runt, det är återigen ett elfel i området. Det händer lite nu som då att elen svajar på min gata i Bryssel, på samma vis som varmvattnet eller korrektheten i lägenhetsrenoveringar: bägge svajiga.
Jag har ett starkt minne av första gången det blev strömavbrott när jag flyttat till Sverige, första gången jag bodde i en storstad. En av mina amerikanska grannar föreslog seriöst att vi skulle ringa 112, händelsen (att vara utan el i fyrtio minuter) var enligt denna av sådan magnitud. Jag hade svårt att inte skratta när jag skulle skjuta ner förslaget. Det svenska kommunala elbolaget hade dessutom uppdaterat om störningarna på sin hemsida, ungefär två minuter efter att de börjat.
Det är lätt att skratta lite åt storstadsfasoner om man vuxit upp i Saltvik. Det är ingen riktig höst utan strömavbrott. Mitt barndomshem är dessutom på ”fel sida” vattentornet, så ryker strömmen ryker vattnet efter ett tag. Att dra ut sladdar och fylla upp ett gäng vattenkannor när det stormar eller åskar sitter djupt i ryggmärgen – och att aldrig lita på den digitala klockan på spisen, morgonen efter en storm.
En av de stora frågorna på den europeiska agendan är just beredskap. Beredskap för det värsta, beredskap att elen och vattnet ryker. Beredskap för det mesta: cyberattacker, propaganda, störningar. Listan kan göras lång.
Åland och det åländska vardagslivet genomsyras av ett beredskapstänk, på ett så självklart sätt att man ibland glömmer bort det.
Det är lite så det blir av att bo på en blåsig ö, beroende av sjöfartskommunikationer och en ständig historisk respekt, och med det ett lugn, inför vinden och havets kraft. Ett lugn inför situationer som vi måste hantera, även om de ligger utanför vår kontroll.
Beredskapstänket förenar Norden. I våras lyfte min chef, europaparlamentariker Anna-Maja Henriksson, att hela EU bör inspireras av de nordiska modellerna: ”När du är beredd behöver du inte vara rädd”.
Det är en tröstande tanke när det svärmar okända drönare i Öresund, ryska plan kränker gränser och hybridkrigsföringen trappas upp. Att man kan välja att vara beredd snarare än rädd.
Efter Alfrida skickade pappa en bild på en rykande varm kopp kaffe, kokad på grillen. El saknades och det började bli kallt, men det gick ingen nöd på dem. Med en radio, lite kaffe och trevligt sällskap kommer man långt. När min lågstadieskola tappade el i flera dagar löste våra fantastiska lärare och kökspersonal det genom att just ta med sig sina grillar till jobbet. Undervisningen i Rangsby skola kunde fortsätta, i underställ och ytterbyxor. Vi åkte pulka, grillade korv och lekte engelska ordlekar i snön som täckte fotbollsplan.
Den politiska höstterminen har rivstartat, utan något egentligt sommarlov, och det är många skrämmande moln på horisonten. I Bryssel är man ändå ganska eniga om en sak, för en gångs skull: att vara rädd för molnen är inte särdeles konstruktivt. Att vara beredd destomera.
ALEXANDRA GÄDDNÄS
SPECIALMEDARBETARE HOS ANNA-MAJA HENRIKSSON
