SÖK
MENY
Landskapsregeringens beslut ÅLR 2025/6483 är ett skolexempel på hur ett grundläggande systemfel nu riskerar att vältras över på helt fel aktörer: kommunerna och i slutändan Ålands invånare.
Beslutet bygger på ett antagande som helt enkelt inte håller. Det är orimligt att taxfreeförsäljningen skulle stå för huvuddelen av den skillnad som uppstått mellan rapporterade glasmängder från producenterna och den statistik som uppmätts vid Svinryggen. En enkel verklighetskontroll visar något helt annat: cirka 70–80 procent av glasavfallet borde komma från producenterna, omkring 15 procent från Alko, och mindre än 10 procent från taxfreeförsäljningen. Ändå pekas taxfree ut som syndabock – utan att några fakta presenterats.
Detta väcker en rad allvarliga frågor som landskapsregeringen hittills inte besvarat:
Har alla producenter verkligen rapporterat sina glasmängder korrekt?
Har någon som helst kontroll genomförts, exempelvis stickprov?
Och varför vet landskapsregeringen – enligt uppgift från miljöbyrån – inte ens om alla företag som producerar glasavfall har de avtal med Finlands Förpackningsproducenter som lagen kräver?
Trots dessa fundamentala oklarheter har landskapsregeringen valt att fatta ett beslut som i praktiken tillmötesgår producenterna. Det sker utan att källan till diskrepansen klarlagts och utan att ansvar utkrävts där lagen faktiskt placerar det. Det är inte bara dålig förvaltning – det är ett svek mot systemet för producentansvar.
Minst lika allvarligt är att kommunerna helt ställts utanför processen. Varken Mise eller, såvitt vi vet, övriga kommuner har fått möjlighet att reagera innan beslutet fattades. Dialogen – som borde vara självklar i frågor med så stora ekonomiska konsekvenser – lyser med sin frånvaro.
Konsekvensen av beslutet är att Ålands invånare nu kollektivt förväntas betala för glasavfall som inte rapporterats korrekt, eller som ingen ens vet varifrån det kommer. Det är rättsosäkert, orimligt och strider direkt mot producentansvarets grundidé.
Det finns dessutom en fullt rimlig alternativ förklaring till skillnaderna mellan Åland och Finland som inte verkar ha beaktats alls: Åland har mycket välfungerande fastighetsnära sortering av glas. I Finland hamnar sannolikt betydande mängder glas i det brännbara avfallet.
Att jämföra statistik rakt av mellan Finland och Åland utan att ta hänsyn till detta är metodiskt undermåligt.
På grund av beslutet tvingas Mise – och med stor sannolikhet även andra kommuner – nu se över sina avfallstaxor. Detta trots att producentansvarets kostnadstäckning hittills möjliggjort kraftigt sänkta tömnings- och avfallshanteringsavgifter. Många hushåll har redan anpassat sina val utifrån detta, och BAB-kunder har i sina budgetar räknat med lägre avfallskostnader för 2026. Nu riskerar dessa fördelar att raseras – inte på grund av ökade kostnader, utan på grund av ett politiskt misslyckande.
Vi kräver därför att landskapsregeringen omedelbart inleder en seriös, oberoende och uttömmande utredning av glasavfallet på Åland, där producenternas rapportering granskas, avtalsläget klargörs och ansvar placeras där lagen faktiskt säger att det ska ligga.
Vi förväntar oss också att landskapsregeringen öppet redovisar vad som gick fel i processen kring producentansvaret – och tar ansvar för konsekvenserna. Att låta ålänningarna betala för en dåligt hanterad process är oacceptabelt.
Att ta ansvar är inte ett politiskt nederlag.
Att undvika det – däremot – är det.
STEFAN SIMONSEN
Förbundschef, Mise
ANNA HOLMSTRÖM
Styrelseordförande, Mise
