SÖK
MENY
Tre miljoner euro kunde tas ur Pafs medel utan beslut i lagtinget. Det borde ha lett till en enkel slutsats: stärk regelverket. I stället diskuteras nu att göra om hela organisationen till aktiebolag. Det är en märklig logik.
När finansminister Mats Perämaa (Lib) använde Paf-medel till en donation till Ukraina uppstod en berättigad debatt om mandat och beslutsordning. Problemet var inte att Paf fungerar fel – utan att dess medel användes på fel sätt.
Ändå är det nu organisationens struktur som ska förändras. Varför?
Paf skapades av frivilligorganisationer för att stärka samhället. Dess styrka har alltid varit avståndet till den politiska makten. Den modellen har levererat – år efter år – till föreningsliv, kultur och social verksamhet med mera. Att nu ombilda Paf riskerar att flytta tyngdpunkten från civilsamhället till politiken. Det handlar inte om juridisk form. Det handlar om makt. Och igen har dyra konsulter upphandlats för ändamålet.
När en fungerande modell görs om efter att politiken velat använda dess medel utan tydligt mandat uppstår en oroande signal: att lösningen på ett övertramp inte är tydligare gränser – utan större kontroll. Det sunda förnuftet säger något annat.
Om problemet var att reglerna kring användningen av medel inte följdes, borde svaret vara att stärka skyddet för organisationens oberoende – inte att omforma den så att framtida politisk åtkomst blir enklare.
Paf finns till för samhället, inte för att fungera som en reservkassa när politiska behov uppstår. Även om den används så.
Frågan som nu måste ställas är därför inte teknisk utan principiell: Ska civilsamhällets verktyg förbli självständigt – eller bli ett instrument för den politiska dagsformen?
ROFFE GRANLUND (ÅF)
