SÖK
MENY
Under podcastserien “Klubb Perspektiv” ordnade Ålands Radio den 23.10.2025 ett tillfälle bland annat med genusvetaren Malin Gustavsson som hette “När kroppen blir politik”. Närvarande personer var arrangörerna, gästerna och övriga personal från radion (sju personer sammanlagt) och i publiken satt undertecknade och två eller tre andra intresserade.
Då tiden var begränsad fanns det tyvärr inte möjlighet att diskutera alla punkter Malin Gustavsson framförde på plats. Så vi vill gärna via den här vägen anföra våra synpunkter till vissa av hennes uttalanden. Vi förväntar oss inte att en genusvetare använder biologiska fakta. Låt oss därför klargöra att det bara finns två kön. Malin Gustavsson pratade om flera som egentligen handlar om könsidentiteter. Angående hbtq-ia frågor sade hon också att konservatism överlag är ute efter att saker och ting ska vara som alltid har varit. Detta är direkt felaktigt och vi säger att konservatism betyder att bevara saker och ting som har fungerat särskilt när världen är i gungning.
Det betyder i praktiken att till exempel barn behöver stabilitet och ett erkännande att könsskillnader faktiskt existerar och att de även sätter gränser av en viss naturlig skäl. Pratar vi vidare barn så beklagade Malin Gustavsson att translagen inte är tillräcklig då till exempel tolvåriga barn inte får använda hormonblockerare när de känner sig i fel kropp. Detta är farligt i våra ögon då barn inte förstår de långsiktiga konsekvenserna med hormonblockerande mediciner som leder till livslång sterilitet, ger ökad risk för kärlsjukdomar, benskörhet och depression. Hjärnor utvecklas särskilt under puberteten och applicerar man sådana mediciner då utvecklas hjärnan inte fullt ut. En utökad självbestämmanderätt för barn innebär också att föräldrarnas ansvar tas bort i frågan. När man låter sitt barns tillfälliga identitetskris leda till medicinska ingrepp med livslånga konsekvenser är inte frihet utan ansvarslöshet. Vi ska aldrig glömma att det handlar om barn. Som vuxna får de ta sina egna beslut.
Till sist var vi mycket förvånade över hur Malin Gustavsson blundar för verkligheten när det gäller problem med män som identifierar sig som kvinnor. Män som konkurrerar ut kvinnor i yrkeslivet, kvinnoidrott, våldtar kvinnor i kvinnofängelser när dessa män “ändrar” sina kön från man till kvinna. Det finns en hel del dokumenterade fall från Kanada, Storbritannien och USA. Så vems trygghet offras på vägen? Vår facit av denna kväll är när kroppen blir politik försvinner förnuftet.
RENÉ JANETZKO
KATJA JANETZKO
ÅLANDS KONSERVATIVA FÖRENING URD R.F.
SVAR PÅ INSÄNDARE:
Jag vill svara skribenterna som kommenterar Ålands Radios Klubb Perspektiv ”När kroppen blir politik”. Flera av dessa frågor behandlades redan under tillfället och jag rekommenderar läsarna att lyssna på Radio Ålands podd Klubb Perspektiv. Jag uppskattar dialog, men skulle hellre gett tid efter tillfället att diskutera än att köra det via insändare. Dialog är viktigt, även om vår utgångspunkt i dessa frågor skiljer sig åt.
Skribenternas förväntan att jag som genusvetare inte ska använda biologiska fakta är felaktig. Genusvetenskapen erkänner att biologiska, sociala och kulturella faktorer samverkar hur vi formar vårt samhällen och hur vi bemöter varandra.
När jag talade om flera kön utgick jag från den aktuella vetenskapliga förståelsen där det biologiska könet sällan beskrivs som en enkel binär dikotomi, utan snarare innefattar stora variationer i kromosomer, hormoner och kroppsliga egenskaper. Flera länder, inklusive Island (det första nordiska landet 2019), erkänner redan ett tredje juridiskt kön baserat på självbestämmande, vilket visar att synen på kön i lagstiftningen utvecklas. I det politiska samtalet är det avgörande att skilja mellan biologiskt kön och könsidentitet, just för att kunna förstå hur lagstiftning och politik måste förhålla sig till båda.
Jag delar skribenternas etiska ståndpunkt att bevarande av stabilitet, särskilt för barn, är viktigt. Min poäng var dock att genusnormer ofta skapar instabilitet och otrygghet för minoritetsgrupper.
När vi diskuterar barns och ungas långsiktiga hälsa måste vi utgå från fakta. Statistik från Finland (THL/SMOK) visar att transunga upplever en markant högre psykisk belastning och en avsevärt förhöjd risk för självmordstankar jämfört med sina jämnåriga. Denna utsatthet beror till stor del på minoritetstress till följd av diskriminering och bristande acceptans och försåelse för en mångfald av kön. Forskning bekräftar att tidigt stöd och bekräftelse av könsidentiteten kan leda till förbättrad psykisk hälsa – vilket är skälet till att jag efterlyser ett lagverk som erkänner transpersoners identiteter och tidig könsbekräftande vård för att stöda transungas hälsa. Beslut om hormonella behandlingar fattas alltid inom ramen för en rigorös medicinsk utredning och i samråd med vårdnadshavare. Självbestämmanderätten syftar inte till att ta bort föräldrars ansvar, utan att stärka barnets röst i de beslut som rör den egna kroppen.
Till sist: Enskilda tragiska fall – som de skribenterna refererar till i andra länder – kan inte och ska inte vara ett argument för att frånta en hel minoritetsgrupp (transpersoner) deras rättigheter till självbestämmande rätt. Argumentationen som skribenterna använder är välbekant enskilda fall används för att svartmåla en hel minoritet. En kan exempelvis inte jämföra med det återkommande nationella och internationella forskningsrapporter kring mäns våld mot kvinnor och som lyfts upp som brännande ämnen bland konservativa grupper.
Om vi tittar historiskt och globalt har könsmångfald alltid funnits bland oss – från ursprungsbefolkningar i Nordamerika till hinduiska gudar i Asien, från grekiska gudar till irländsk mytologi. Det handlar mer om vilka krafter som har eller tar sig makten att tillåta denna mångfald finnas. Just nu befinner vi oss i en tid där konservativa krafter vill förenkla världen och ge svartvita svar. Men för att skapa trygga samhällen måste vi ge plats för en mångfald av människor. Det ser vi bevis på då vi tittar ut i världen, ju mer vi accepterat olikhet och tar dem i beaktande – desto mer stabila demokratier. Mångfald och demokrati går hand i hand.
MALIN GUSTAVSSON
