DELA

När blev ekonomiskt ansvarstagande något negativt?

    Det håller på skapas ett olustigt narrativ om att politisk tveksamhet eller ett nej till något av ekonomiska orsaker utgör fara för utveckling och att man är ”motsträvig”. Jag vågar påstå att en hel del i den sviktande offentliga landskapsekonomin hänger ihop med för mycket ”ja-sägeri”. Där ekonomiska konsekvenser och realiteter spelat en undanskymd roll och där politiska visioner alltid getts företräde framom den krassa verkligheten. En krass verklighet som alla människor och företag befinner sig i genom att hushålla med pengarna och vara kostnadsmedveten. Där plus och minus måste gå ihop, man investerar och satsar nytt när rätt tillfälle ges och inköpet/satsningen går att räkna hem. Den som inte gör så riskerar privatekonomi eller företagets ekonomi. Enkla och basala ekonomiska grundregler som bör vara självklara även i politiken.

    I åländska politiken, som är liten till sin storlek, finns det alltid ett medialt strålkastarljus att sola sig i genom att säga nej och vara emot, bara för att. Detta får aldrig förväxlas med att hålla en strikt ekonomisk linje när det kommer till hantering av samhällsekonomi och skattemedel. Ekonomiskt ansvarstagande ska absolut inte likställas med att vara en klimatförnekare, bakåtsträvare eller motsträvighet. Tvärtom är ekonomiskt ansvarstagande det som över tid ger utrymme för nya investeringar och satsningar. Att konstatera att prislappen är för hög och därmed tvingas avvakta eller göra nya kostnadsberäkningar ska inte ses som en prestigeförlust eller svag handlingskraft. Det är ett sunt tecken på att hanteringen av skattemedel sköts ansvarsfullt. Att vara ekonomiskt ansvarsfull står inte i motsatsförhållande till att vara positiv till vindkraft, elektrifiering, digitalisering och infrastruktursatsningar. Samhällsutveckling och god ekonomi lever i symbios med varandra. Om krav på ekonomiska konsekvensanalyser och grundliga kostnadsberäkningar är att vara motsträvig, anser jag att Åland behöver fler och inte färre motsträviga politiker.

    JOHN HOLMBERG

    LAGTINGSLEDAMOT (LIB)