SÖK
MENY
Om vi i vuxenvärlden och politiken undviker tekniken som redan finns i barnens vardag lämnar vi dem ensamma med den, det är mycket problematiskt. Skolan ska vara den plats där elever får trygghet och vägledning. Vi har dock full förståelse för att AI-projekt i skolan väcker både frågor och känslor. Vi uppfattar att kritiken kring AI i skolan är både sund och viktig. Bland annat lyfter Michael Hancock och Heidi Hendersson i sin ledare den 9 mars flera frågor som förtjänar att diskuteras öppet och ordentligt.
Våra barn och unga använder redan AI, både hemma och i skolan. Flera skolor har dessutom tillgång till AI‑funktioner ofta genom Microsofts system, dessa används delvis redan i undervisningen. Detta är alltså inget nytt utan kräver förstås att hjälpa eleverna att använda verktygen klokt, säkert och på ett sätt som stärker lärandet. Det här handlar inte om att ersätta lärare, utan om att ge eleverna samma chans att förstå vad AI gör och hur man förhåller sig kritiskt till den.
När vi pratar om detta använder vi ibland ordet AI‑litteracitet. Det betyder helt enkelt att kunna värdera AI kritiskt, samarbeta med AI på ett rimligt sätt och använda tekniken som ett verktyg hemma, i skolan och i arbetslivet. Det är en definition som används internationellt inom forskning och utbildning, inte något vi hittat på själva. Så som Hancock själv skriver har AI-verktygen brister, vi behöver förstås fortsatt förmedla detta budskap till elever och studeranden.
All planering görs tillsammans med utbildningssektorn, de är med från början och utvecklar projektet tillsammans med oss. Det är deras pedagogiska kunskap som ska styra hur verktygen används, inte tekniken i sig. Eller som den välrenommerade forskaren Annika Agélii Genlott på området konstaterar: ”AI är redan en del av vårt samhälle och skolan måste hänga med i sin tid. Däremot får vi inte göra samma misstag som vid tidigare digitaliseringssatsningar. Teknik, även AI, är varken bra eller dålig i sig, det avgörs av hur den används. För att det ska fungera behöver kompetens finnas på alla nivåer i skolans styrkedja, från skolhuvudman och skolledning till lärare och elever.”
Vi ser gärna att diskussionen fortsätter. Projektet som planeras syftar till att stärka elevernas förmåga att tänka kritiskt, arbeta självständigt och förstå den teknik som redan är en del av deras vardag. Det är utgångspunkten – inte att digitalisera till varje pris, utan att göra det ansvarsfullt och med barnens bästa för ögonen.
INGRID ZETTERMAN
CIVILMINISTER MED ANSVAR FÖR DEMOKRATI OCH DIGITALISERINGSFRÅGOR
ANNIKA HAMBRUDD
UTBILDNINGSMINISTER
