SÖK
MENY
Den svenska regeringen vill nu ändra miljöbalken så att kärnkraft kan byggas på fler platser vid kusten. Förbuden som länge skyddat vissa kuststräckor ska tas bort. Det gäller bland annat områden bara ett par timmars båtväg bort från Åland.
För Åland betyder det att nya kärnkraftverk kan hamna mycket nära våra vatten. Sverige säger att miljöskyddet ska säkras i varje enskilt fall, men i praktiken tas nu det generella skyddet för kustzonerna bort.
Kärnkraft vid kusten innebär flera miljörisker för det ytterst känsliga Östersjön: kylvatten som värmer upp havet, påverkan på marina ekosystem, transporter av radioaktivt avfall och, om något går fel, risk för utsläpp i ett känsligt hav som redan är hårt belastat.
Samtidigt märks hur energipolitiken snabbt svängt. För bara några år sedan talades det om vindkraft, solenergi och energieffektivisering. Nu framställs kärnkraft som lösningen på allt; på klimatet, industrin, elpriserna. Varför ska det vara så enspårigt? Ett enögt politiskt fokus på ny kärnkraft riskerar att nödvändiga satsningar på utbyggnad av förnybar energi uteblir. Och omställningen och utfasningen av fossil energi försenas.
Och ja, jag kan inte låta bli att sätta detta i relation till den vindkraftsdebatt som förs här på Åland. Här har vissa debattörer gjort sig till motståndare mot havsbaserad vindkraft och förespråkare för kärnkraft med motiveringen att man vill skydda åländska havsmiljöer.
Hur skyddade är våra havsmiljöer om de är omgivna av kärnkraftverk?
Jag delar viljan att skydda vårt hav. Därför känner jag mig inte trygg i det här budskapet från Sverige. När målet nu verkar vara att bygga mer kärnkraft nära Åland, borde också den åländska rösten höras. Vi delar samma hav, och vi kommer också att dela på följderna om något går fel.
Jag utgår ifrån att landskapsregeringen tar sitt ansvar i detta.
ALFONS RÖBLOM
LAGTINGSLEDAMOT (HI)
