Med anledning av den pågående Prideveckan och några märkligt formulerade insändare angående transpersoners varande känner jag mig manad att yttra min åsikt i frågan.

Först av allt ­– könsdysfori är inte en sexuell läggning. Det torde vara tydligt att det handlar om könstillhörighet och inte sexualitet. Det finns transpersoner som är homosexuella och transpersoner som är heterosexuella. Vägen till den omdiskuterade könsbekräftande kirurgin är lång och verkligen inte lika för alla. Det är inte heller målet med könsdysforiutredning och behandling, utan ett av många behandlingssätt för målsättningen att leva ett gott liv och vara tillfreds med sig själv och sin kropp.

Könstillhörighet och sexualitet är ingenting en väljer, den som påstår annat kan bevisa sin tes genom att leva ett år eller två med en annan sexualitet än den en har just nu. Hos en transperson går inte insida och utsida ihop. Det är inget fel på kroppen, eller innehållet, de matchar bara inte. Men för att få diagnosen könsdysfori behövs en utdragen minst ett år lång utredning, och för att kunna göra den behöver du vara psykiskt stabil.

Det juridiska könet , som ju knappast kan påverka någon annan än den det berör vilket det är, kan vara det första steget för att få leva som den en är. Det kan räcka för någon för att må bra. Skulle vi hindra det för att det inte ser bra ut i text? Andra behöver samtalsterapi, könsbekräftande attribut, binder och proteser. Några väljer en hormonbehandling. Steget att korrigera kön genom kirurgi är det sista steget, dit många aldrig går, men för dem som gör det är det en resa som tar många år.

Det finns naturligtvis en tanke bakom detta, eftersom det är stora ingrepp är det ingenting en gör förhastat. Väl så. Men transpersoner har samma rättigheter till vård för sin ohälsa som alla andra. Transpersoner är överrepresenterade i självmordsstatistiken. 36 procent överväger att ta sitt liv jämfört med 6 procent av övriga befolkningen (Källa: mind.se). Dels på grund av att könsdysforin skapar ohälsa (en kan bara gå till sig själv om en vaknade upp med ett annat kön), dels på grund av bristen på acceptans och förståelse från omvärlden. Att läsa insändare som förminskar ens problematik och ohälsa är en del av det. En del begriper inte bättre, men en behöver faktiskt inte förstå för att acceptera.

Låt människor få den vård och behandling de behöver för att må bra. Det kan knappast påverka dig eller ditt liv.

CITA NYLUND
STYRELSEMEDLEM I ÅHS OCH MYCKET STOLT MAMMA

Mer läsning

Enkät: Bryr du dig om var köttet i färdigrätterna kommer ifrån?

KAJ fyllde färja – rederi bokar in gruppen igen

Företagare arbetar för att byta ut kycklingen