Lär er hundarnas språk
Jag blir upprörd och ledsen när jag läser om yorkshireterriern som bitits ihjäl.
Händelsen i sig är förstås fruktansvärd för ägarna, men det finns många saker i artikeln som tyder på att okunskap råder, både bland hundägare och skribent, och till och med veterinär.
Det första jag reagerar på är hur hundarna hälsade. Yorkshireterrier är en väldigt liten ras, alltså är det ganska stor risk att en större hund biter ihjäl den. För det andra, hade ”kamphunden” varit ute efter att döda hade den rusat ut och dödat den lilla omedelbart. Att de först lugnt nosade på varandra tyder på att det fanns tid att läsa av hundarnas kroppspråk, vilket är något som allt för få hundägare är insatta i. Om det vore så, hade många olyckor kunnat undvikas. Små hundar är ofta vaktande och lite svartsjuka när ägaren hälsar på någon annan. De kan mycket väl ha synats i deras tidigare möten att de inte gillar varandra, eller någondera hunden upplever den andre som ett hot, men i och med att ingen har läst kroppspråket så vet man inte.
Att ”kamphunden” umgåtts med hundar i liten storlek förut, har ingen betydelse. Nu vet jag inte om den lilla varit kopplad, då är det ännu större risk att det händer något, eftersom kopplet bidrar till att hundarna inte kan hälsa naturligt och kan känna sig trängda av det.
Att sedan peka ut ”kamphundar” som den stora boven är bara hänsynslöst. Det är alltid ägarens ansvar. De är inte ”avlade för att döda” som till och med veterinären säger (skrämmande). De har en stor kamplust, men är väldigt känsliga hundar som behöver arbete och aktivering (som de flesta hundar). Behandlar du dem hårt och försätter dem i trängda situationer säger de ifrån. Som ägare ska man veta vad man har i andra ändan av kopplet, men detta kunde ha hänt med vilken hund som helst.
Dessutom är det oklart vad för hund det är frågan om, alla ”kamphundsraser” är olika.
Tyvärr sker det mycket dålig avel med dessa hundar. Hundar av blandras, utan hälsotester och bra avelsbakgrund, blandas hejvilt för att ”uppfödarna” vill ha pengar. Dessa hundar lider ofta av hudproblem, problem i kroppen (t.ex. dåliga höfter) och dåligt lynne (allt för stressade, osv). Det är klart att vissa exemplar blir bra, så är det alltid när man kör rysk roulette med avel. I de flesta fall i Sverige är det faktiskt just blandraser som varit inblandade i bitolyckor (trots att media gått ut med rasnamn).
Artiklar som målar ut ”kamphundar” som syndabocken drar dåligt ljus över alla seriösa uppfödare, som arbetar hårt för att avla fram friska hundar med bra lynne.
Vad är det egentligen då som ska förbjudas, om man inte ens vet vilken ras som gjorde attacken? Ska vi förbjuda alla renrasiga hundar som avlats fram med omsorg, bara för att de räknas som ”kamphund” (vem bestämmer det dessutom?), eller ska vi införskaffa ett system där ägaren tar t.ex. hundkörkort? Och satsa på att utbilda människorna lite mer?
Mina råd till alla hundägare där ute: Lär er om kroppspråk hos hundar. Låt inte främmande hundar nosa på varandra i koppel om det finns risk för olycka (gå en promenad först så att hundarna hinner känna av varandra först, utan att de hälsar). Anta inte att alla andras hundar är snälla. Läs på om olika raser och vad problematiken kring oseriös blandrasavel handlar om. När du köper hund, läs på om vad du har i andra ändan av kopplet. Se till att föräldrarna är hälsotestade. Anta inte att alla hundar vill vara kompisar med varandra, allt för ofta är det ägarna som vill att hundarna ska umgås. Hundar är flockdjur och trivs ofta bäst med sin egen flock.
Jag skickar kondoleanser till Generalens (yorkshireterrierns) familj.
Kadi Henell
