SÖK
MENY
Ålands landskapsregerings trovärdighet står ganska lågt i kurs hos ålänningarna just nu. Självklart kommer dom att sitta kvar efter förtroendeomröstningen, för säga vad man vill om lagtingets majoritetsblocksledamöter, men när partipiskan viner, lyder alla!
Jag undrar ändå vem som bestämmer över Pafs medel, är det Paf själva, eller landskapsregeringen? Enligt vad jag läst i tidningarna, så meddelade Paf, att man ansåg att 3 miljoner euro av deras överskott skulle doneras till Ukraina, varefter finansminister Perämaa hastade i väg och gjorde som Paf önskade! Borde inte lagtinget ha tillfrågats när det gällde en donation av den storleksordningen, till en utomstående stat? Eller var det rent av Finlands behörighet, borde finska regeringen ha meddelats om donationen?
Jag har förstått att Pafs medel i första hand skall komma ålänningarna till fromma! Hur skulle det vara om Paf föreslog för landskapsregeringen att de skulle använda Pafs medel för att ordna vilodagar för närståendevårdare på Åland? Det finns cirka 440 närståendevårdare här, dels vi som vårdar äldre anhöriga, och är anställda av hemkommunen, dels de som vårdar yngre, och är anställda av KST. Vi arbetar 24 timmar i dygnet, 7 dagar i veckan, och den lagstadgade ledigheten är 5 dygn per månad, vilken vi sällan kan erhålla, då det inte finns lediga platser inom vård och omsorg, som kan ta hand om klienterna under vår vilopaus. Men vi har ett gemensamt: Vi är alla uttröttade, och i behov av vila. Här anser jag att Pafmedel skulle kunna vara en lösning, vad det gäller kostnaden.
För övrigt borde lagtinget be lagutskottet se över vilka regler o lagar som styr landskapsregeringens arbete. Landskapsregeringen har nämligen ett tjänstemannaansvar, och kan ställas till svars om de överträder sina befogenheter när de fattar sina beslut. För en utomstående, utan insikter i regelverket, verkar detta läcka som ett såll! Det beslutas om några miljoner euro hit, och några miljoner euro dit, utan att det finns täckning i årets budget! Och utan att landskapsregeringen anser sig behöva rådgöra med lagtinget om vilket kostnadstak som gäller för investeringarna!
Sist och slutligen är det lagtinget som har det största ansvaret för att vi har en landskapsregering som är funktionsduglig, det bör alla lagtingsledamöter komma ihåg, när ni går till röstning om landskapsregeringens förtroende.
RUNA LISA JANSSON
