SÖK
MENY
Debatten om den nya åländska tobakslagen är viktig, men också något oroande. När det gäller försäljning av tobaks- och nikotinprodukter i den åländska detaljhandeln reagerar jag över hur lagförslaget slår, framför allt vem det slår mot. Social- och hälsovårdsminister Arsim Zekaj lyfter barnens hälsa i debatten, vilket förstås är ett prioriterat mål. Men då måste vi också vara ärliga med var problemen faktiskt finns.
Landskapsregeringens förslag innebär att det landbaserade näringslivet åläggs nya kostnader och begränsningar på smaker och förpackningar. Tobaksprodukter, som redan idag är neutralt förpackade och placerade bakom disken, ska nu byggas in i särskilda skåp. Det är ett regelpaket som riktar sig mot företag som redan idag tar ett stort ansvar.
Den här typen av lagstiftning riskerar att bli ännu ett slag mot de små butikerna, inte minst på landsbygden. Att Centern som ingår i landskapsregeringen, som säger sig värna om levande landsbygd, kan ställa sig bakom detta lagförslag är minst sagt förvånande.
Samtidigt, till havs, är situationen en helt annan. Ombord på färjorna säljs tobaks- och nikotinprodukter öppet i showroom, utan krav på neutrala förpackningar, utan smakbegränsningar, utan displayförbud och utan någon egentlig tillsyn. Hur kan landskapsregeringen försvara en sådan dubbelmoral?
I lagberedningen har rederiernas hot om utflaggning fått väga tungt. ÅMHM uppger att man inte har resurser att genomföra tillsyn ombord. Landskapsregeringen väljer helt enkelt att inte reglera försäljningen till sjöss alls. Men om bristande kontroll är en del av problemet, varför inför vi då ännu hårdare regler på land?
Är det bara på butiker i land som barn vistas? Är det framför butikens kassadisk som de största hälsoriskerna finns, när produkterna redan är neutrala och bakom disk? Rimligen inte. Det här är inte bara en skev reglering, det är ett allvarligt avsteg från principen om likabehandling.
Samtidigt växer en svart marknad fram. Som medlem i ANDTS-kommittén har jag fått ta del av både fakta och lägesbilder. Det verkliga problemet bland unga på Åland är inte cigaretter eller snus, det är smuggelvaror som vapes och nikotinpåsar, ofta köpta i andra miljöer som sedan säljs på gator och i skolmiljöer.
När vi lagstiftar mot de som redan tar ansvar, men blundar för de verkliga problemen, bygger vi varken trygghet eller trovärdighet. Ett enhälligt social- och miljöutskott konstaterar själva att det är de landbaserade företagarna som i praktiken påverkas mest. Det borde vara en varningsklocka för landskapsregeringen. Det åländska näringslivet brottas redan med flera stora utmaningar.
Vi bör använda vår självstyrelse till att skapa någon slags rättvisa, inte bara undantag. Lagstiftning ska vara verklighetsförankrad, inte symbolisk. Det får inte bli ett en spelplan där man vinner på att stå utom räckhåll för tillsyn. Det landbaserade näringslivet brottas redan med skattegränsen, höga fraktkostnader och nu senast producentansvaret.
Jag förstår att sjöfartens verksamhetsidé främst är att konkurrera med annan internationell sjöfart och sjöfarten är viktig för Åland. Men det landbaserade näringslivet är lika viktigt.
Den åländska lagstiftaren har ett särskilt ansvar, att inte förstärka obalansen mellan affärsverksamhet till havs och på land, utan istället försöka skapa rimliga förutsättningar för åländska företagare på landbacken.
ANDERS HOLMBERG
POLITIKER & FÖRETAGARE (M)
