KST är otrygghetens förbund
Kommunernas socialtjänst (KST). Klingar gott för mindre bemedlade kommuner och suger för välbeställda. Trots att solidaritet (stötta varandra) var och är själva grunden och syftet i det nya kommunala samarbetet protesterar de välbärgade kommunerna för sin andel inför 2022.
Oväntat? Nej, snarare väntat.
Med budgeten för KST på bordet är ju det enklast för enskilda kommuner att kräva neddragning av kostnaderna med angivna procenter. Få, eller ingen kommunalpolitiker ger förslag eller bryr sig vad dessa nedskärningar betyder i praktiken. Få av våra förtroendevalda har någon som helst beröringspunkt och därmed ingen aning om de människor berörs. Allt är reducerat till siffror, utan vilja, kunskap eller förmåga att se människorna bakom anslag i euro och cent.
Alla har vi omsorg över våra äldre med tacksamhet för deras livsgärning, som föräldrar och aktiva medborgare i ett sammanhang med familj, släkt och vänner. Jag är också son med omhändertagande och sorg över mina föräldrar.
Jag är även trygg i vetskap om att mina barn kommer att ta hand om mig på ålderns höst. Men på olika sitt sätt. Alla är inte stöpta i samma form med förmåga att uppfylla alla förväntningar som samhället anser som ”normalt”.
Jag företräder ett åländskt samhälle där alla har rätt att göra så gott dom kan, enligt devisen: Alla människor är en resurs. På sitt sätt. Alla kan någonting som behövs. Om dom får möjlighet att visa vad dom kan.
Jag har kollat runt lite i gänget som berörs av specialomsorgen. Vissa gillar utearbete medan andra gillar handarbete. Allt är ett jobb så länge det känns meningsfullt och produktivt. Många önskar mer musik och teater i den dagliga verksamheten med en dröm om att stå på scen. Idag existerar inte kultur och möjlighet till interaktion värt namnet inom den verksamhet som KST erbjuder.
Så länge det finns kommunalförbund kommer det att finnas skavsår och gnäll. De rika vill inte dela med sig till de fattiga. Tänker på ”egotrippen” som finns nedärvd bland ålänningarna, personligen, by- och områdesvis och slutligen på kommunal nivå. Jag vet inte hur ni som anförtros makt ser på er själva i vardagen av empati för medmänniskors livskvalitet och lycka.
Slutligen: kommunförbund är historiskt av ondo för Åland; alltid med samma tjafs om vem som ska betala hur mycket för vem och vad. KST är en den största kommunala tvångsamöban hittills där många berörda kommer att fara mycket illa innan beslutsfattarna fattar misstaget.
På lilla Åland säkras inte människors sociala trygghet genom att vara i skottgluggen för kommunalt bråk om vinnare och förlorare. I vårt samhälle med 30 000 invånare ska den sociala tryggheten, i likhet med ÅHS, bekostas och upprätthållas av Ålands gemensamma förvaltning och medel.
Avveckla kommunförbundet KST.
OVE ANDERSSON
MEDMÄNNISKA
