Kortrutt och elhybrid – från första parkett (del 2)
Vid pressinformationen över tilläggsbudgeten (13 april 2017) äskade minister Mats Perämaa (Lib) om en investeringsfullmakt om 40 miljoner för västra och östra Föglö inkluderande två broar, färjfästen och vägar. Projektet hade analyserats med nuvärdesmetoden och inbesparingen skulle bli 150 miljoner euro. Kalkylerna skulle presenteras i lagtinget.
Ministern sade att det inte kan bli något extra anslag från staten när det gäller ett projekt som är lönsamt och betalar tillbaka sig så snabbt.
Remissdebatten inleddes som vanligt med ett anförande av finansministern, som sin vana trogen talade utan manus och i allmänna termer och avslutade: ”Till slut kortruttsprojektet. Infrastrukturminister Mika Nordberg (MSÅ) kommer att presentera det projektet närmare om en stund.” Och avslutar med: ”Med dessa ord deltar jag gärna i den fortsatta debatten.” Han tog dock inget mer anförande i debatten.
I min replik frågade jag: ”Varför får vi inte underlaget?” Mats Perämaa svarade: ”Till den delen är jag 100 procent säker på att min kollega, om en stund, kommer att säga att han kommer att presentera underlaget för finansutskottet.” Så ”om en stund” blev nu ”i finansutskottet”, vilket gjorde mig irriterad och frågade i min andra replik: ”Varför lägger ni inte fram uppgifterna till lagtinget?”
Varför detta hemlighetsmakeri då ministern på presskonferensen sade: ”med så självklara kalkyler i botten är det självklart att det är ett lönsamt projekt”. Hur ofta har inte Mats Perämaa talat om ”transparens”?
Lagtinget är öppet för alla; medborgare och media. Det som sägs i utskottet får inte yppas utanför utskottet.
Minister Mika Nordberg höll sig endast till praktiska frågor om broar och hamnar och uppgav att färjpasset skulle förkortas med 30 procent. Han avfärdade tanken på extra anslag då det går långsamt. Siffrorna skulle han ge i utskottet. Varför detta hemlighetsmakeri?
I gruppanförandet uttryckte jag å ena sidan min skepsis med: ”Det här låter ju fantastiskt: Att man genom att bygga en bro till en holme – som jag nog inte hört talas om förut – så ska man spara in 150 miljoner. Spontant undrar jag varför man inte bygger två såna broar?”
Men jag gav även ett försiktigt stöd – med en brasklapp: ”Jag är inte på något sätt en skärgårdsrasist eller motståndare till trafik. Jag menar, skulle man förtjäna 100 miljoner – great! – som någon också tidigare sade här, så ska vi ha uppgifterna här och inte i något hemligt rum. Analyser, som man inte vågar visa i dagsljus, har inte så stor trovärdighet. Det gäller 40 miljoner.” Och avslutar med: ”40 miljoner utan att få se en kalkyl i lagtinget kommer jag aldrig att godkänna.”
Ledamot Sara Kemetter (S) sade i sitt gruppanförande: ”Däremot har Socialdemokraterna (…) kommit fram till det, att om man kan investera 40 miljoner euro och får tillbaka 150 miljoner i besparingar så är det en sådan ekonomisk satsning som vi har svårt att enhälligt säga nej till.”
Utskottskollegerna såg fram emot att få materialet i utskottet. Jag hade inte planerat att delta i detta arbete under våra plenifria veckor utan hade kallat in en ersättare. Jag hade redan lärt mig att vi från oppositionen inte kunde påverka regeringen mer än att rätta ett stavfel i hörandelistan. Att sitta några timmar i utskottet utan att kunna påverka lockade inte. Jag föredrog debatten i salen, vilket retade mina kolleger.
Varför ville inte regeringen visa kalkylerna för hela lagtinget och ha en öppen debatten om 150 miljoner euro? Tror ni att rapporten visade att nuvärdet var 150 miljoner för kortruttsprojektet?
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
