SÖK
MENY
Budgeten för landskapet Åland debatteras just nu, och landskapsregeringen begär fullmakt för en omställning av skärgårdstrafiken på flera hundra miljoner euro över en längre tidsperiod. Samtidigt kostar omställningen av Töftö-färjan miljoner och har redan överskridit budgeten.
På grund av dessa stora satsningar väljer regeringen att sänka landskapsandelarna till kommunerna.
Ser man till utvecklingen över tid visar Ålands statistik- och utredningsbyrås, Åsub, siffror att landskapsandelarna, trots vissa kompensationer, legat runt 37 miljoner i snitt de senaste tio åren. Under samma period har landskapsregeringen infört kostnadsdrivande lagstiftning som drabbar kommunerna – bland annat äldrelagen, den nya lagen om socialvård och lagen om subjektiv rätt till barnomsorg. Till detta kommer de ökade kostnaderna för mat, el och bränsle som påverkar hela samhället.
I Jomala har det pågående budgetarbetet väckt oro – särskilt när det gäller barnomsorgen och de föreslagna inbesparingarna inom grundskolan. Många kommuninvånare befarar att barnen inte kommer att få det stöd och den hjälp de har rätt till, och att arbetsron i skolan riskeras att försämras. Samtidigt har civilminister Ingrid Zetterman (Lib) lyft fram förvånande förslag på hur kommunerna kan spara – genom större klasser, mindre biblioteksverksamhet och förändringar i hemservicen – men det verkar som om regeringen inte insett hur många barn som redan i dag kämpar med stora utmaningar.
Jomala har i flera år lyft behovet av en resursenhet för de barn som inte klarar av den ordinarie skolmiljön. Vi har också infört det svenska ”Det syns inte”-konceptet, som ska hjälpa barn att hantera den psykiska belastning som sociala medier medför. Forskning visar att barns läsfärdighet försämras, samtidigt som just läsningen är avgörande för deras framtid. Att då skära ner på biblioteks- och kulturverksamhet, som utgör en mycket liten del av kommunens budget, är ogenomtänkt. Att dessutom minska stödet till idrottsverksamhet – som vi vet stärker barns psykiska hälsa – känns direkt motsägelsefullt.
Vi efterlyser ett bättre och mer strukturerat samarbete mellan KST och ÅHS för att stötta de barn och unga som mår dåligt. Vi vill se att lågtröskelmottagningen återupptas, att den subjektiva rätten till barnomsorg ses över och att mobiltelefonanvändningen begränsas i skolan.
Där finns potentiella inbesparingar i mångmiljonklassen – samtidigt som barnens hälsa förbättras.
Ansvar vilar nu tungt på landskapsregeringen och på den lagstiftning som styr kommunernas möjligheter. Om regeringen tar ansvar för barnens och ungas välmående, kan vi från kommunens sida bättre möta upp med undervisning, fritidsverksamhet och äldreomsorg på bästa möjliga nivå.
PEGGY ERIKSSON (ÅF)
FULLMÄKTIGELEDAMOT
