Jomalapolitiker, hur tänker ni?

DELA

    När mitt barn skulle börja dagis var jag orolig och osäker på vart jag skulle söka dagisplats. Efter noggrant övervägande föll mitt val på Överby dagis. Det hade ett bra rykte, var ett mindre dagis och ligger nära naturen. Dessutom har de två avdelningarna egna gårdar, där pedagogerna bestämmer när de små barnen kan vara på den stora sidans gård. Detta är en fantastisk lösning, eftersom det gör att de små barnen får möjlighet att lära känna de större barnen och personalen som de kommer att ha när de flyttar upp till stora sidan. För mig var det viktigt att välja ett mindre dagis, där relationerna blir mer personliga och mitt barn inte blir ”en i mängden”.

    Plötsligt skulle dock min sons avdelning, Myran, flytta till en annan modul vid Trollsländans dagis, och det var en jättejobbig situation för oss. I stället för att hämta min treåring från den trygga gården i Överby, där det max var 16 barn, stod jag nu inför att navigera i en miljö med barn från fem olika dagisgrupper. Jag blev tvungen att lokalisera rätt färg på västarna. Min son skulle dessutom anpassa sig till en helt ny plats för honom.

    Trots detta fanns det en trygghet i den fantastiska personalen på Myran. De var fortsatt positiva och fokuserade på fördelarna med flytten, hoppet om att barnen skulle få flytta tillbaka till Överby levde fortfarande kvar. Men nu rivs detta omplåstrade sår upp igen, eftersom barnen kanske ska flytta igen vid årsskiftet. Min treåriga son ska alltså under ett års tid flytta tre gånger. Hur ska personalen orka leva så här ovisst, där man inte kan förlita på det som utlovats. Vi har ändå haft den ”turen” att vi inte märkt utåt på vår son att han tagit skada mer än att han sov lite sämre under en period, men jag har också pratat med föräldrar vars barn har matvägrat flera månader, gråtit i sömnen och haft svår ångest i och med förflyttning.

    Visst förstår jag att Jomala behöver spara pengar, men måste det ske till priset av att riva upp mitt barns och andra barns trygghet och stabilitet? Jag har dessutom ett till barn, som är ett år, och ska börja på dagis i början av nästa år. Jag har sökt plats till Myran, men vart har jag egentligen sökt? Jag känner återigen stor oro och osäkerhet. Detta är min familjs historia, och jag har även diskuterat med flera andra föräldrarna och de är lika ledsna och oroliga. Jag hoppas att Jomalas politiker tar dessa frågor på allvar och hittar en lösning som inte inkräktar på våra barns trygghet och välmående.

    RINA KARLSSON