Stark i sak men ödmjuk i ton
Vill Ålands Framtid faktiskt bli utslängt från Ålandskommittén och därmed förlora sin sista kanal för verkligt politiskt inflytande? h4n är befogad efter att ÅF:s Brage Eklund på insändarplats fortsatt att basunera ut påståendet om ”kravet på Axel Jonssons avgång”.
Den observante läsaren har ju själv kunnat konstatera att jag personligen aldrig krävt Jonssons avgång. Men varför fortsätta i en kommitté efter kritik av både kolleger och resultat? Jonsson har ju kastat in handduken före allvaret ens börjat!
Jag förstår att Axel Jonssons agerande i samband med presskonferensen
28/1 väckt starka reaktioner. Uppträdandet var ytterst olämpligt och till skada för det fortsatta kommittéarbetet. Det starkt vinklade budskapet i reservationen kan säkert de finska kollegerna acceptera men att de även utsattes för ett personligt påhopp kändes jobbigt, även för oss andra ålänningar.
AxelJonsson borde inse att även politiker kan ta illa vid sig. En ursäkt vore på sin plats och skulle ge Jonsson en möjlighet till nystart. Det hedrar inte heller Ålands Framtid som rörelse att reaktionen hittills är personangrepp på hemmaplan. Varför angripa oss andra i inlägg efter inlägg när det är Jonsson som själv förstört sitt mandat?
Jag tvingas även tillbakavisa Brage Eklunds påstående om att vi andra ”backat” ifrån våra inledande principer. På ALLA väsentliga punkter finns det öppningar för framgång i det fortsatta kommittéarbetet. Trots försöket att sabotera atmosfären inom kommittén så är vi andra ålänningar inställda på ett för Åland framgångsrikt resultat.
Själv kommer jag att fortsätta som den ”kraftigaste rösten för ett utvecklat självbestämmande” men med fortsatt respekt för övriga medverkandes åsikter. ”Stark i sak men ödmjuk i ton” var något som jag tidigt lärde mig av Thusse Eriksson.
Harry Jansson
Åländsk Centers representant i Ålandskommittén 2013
