Ingen hjälp i skärgården
På en dans i skärgården senaste helg uppstod ett bråk som man på platsen inte ansåg sig klara av själva. Ordningsmännen ansåg sig inte klara av situationen trots att det endast var en person som var våldsam.
Kontakt togs då med myndigheterna för att försöka få assistans. Samtalet kopplades nog direkt från 112 till både polis och sjöbevakning, men sedan blev det stopp. Samtalen blev flera. Undertecknad fick en känsla av att man endast förhalade situationen så att incidenten skulle lösa sig av sig själv utan inblandning av vare sig polis eller sjöbevakning.
Naturligtvis ska man inte i onödan utnyttja dessa resurser, men jag vill påstå att viljan att lösa det mesta av egen kraft är mycket stor och när vi ber om hjälp då behöver vi verkligen HJÄLP! Vi har till vår stora glädje den senaste tiden sett att man aktiverat bevakningen i skärgården, men av någon anledning verkar det vara så att razzior görs helst dagtid då man fokuserar på yngre skärgårdsbor och mindre förseelser som att öskar eller brandsläckare fattas.
Det blir en lite snedvriden bild av vad myndigheterna ska vara till för om det endast är så ett vi ser sjöbevakning och polis på dagtid på sommaren och inte annars. Det är lätt hänt att inställningen blir ”ja, oss jagar de nog men när vi behöver hjälp så kommer de inte” Det är viktigt för oss i skärgården att kunna lita på att myndigheterna verkligen också ställer upp för oss då vi är i behov av dem. Vi lever redan med vissheten om att i många situationer måste vi klara oss utan myndighetshjälp. VAR ÄR SOMMARPOLISEN???
Det som är tråkigt i denna situation är att en känsla av hjälplöshet sprider sig. Vi har inga rättigheter att ta itu med eller agera i händelser som denna, men nog en moralisk plikt att se till att andra inte skadas i sammanhanget. Må ingen skugga falla över de inblandade just i denna händelse, alla närvarande gjorde sitt bästa att lugna ner situationen och det lyckades också. Stort tack till er alla, ingen nämnd och ingen glömd! Till alla er som blev kvar och fortsatte ha roligt och dansade till sista dansen vill jag säga: det var roligt att ni ville bli kvar, och det ni gjorde för att hjälpa till visar att vi måste hålla ihop och hjälpas åt för att fixa sådana situationer. Vi ses på nästa dans!
Anita Husell-Karlström
