SÖK
MENY
Att införliva stadens idrottsanläggningar i ett fastighetsverk kan i teorin förefalla vettigt, men kommer i praktiken att försämra servicegrad, prisnivåer och attraktionskraft. Det är en skrivbordsmodell utan praktiska exempel som kan påvisa att en idrottsanläggning blivit mindre kostsam eller mer attraktiv. En stor del av den åländska idrottsturismens framgångssaga ligger i den personal som arbetar vid anläggningarna. Bemötande, smidighet och en yrkesstolthet har i sig gett eko utanför Åland. En idrottsanläggning kan liknas vid en turistanläggning och kan inte jämföras med andra fastigheter staden äger.
Kombinationen att ena stunden serva besökare för att nästa stund ägna sig åt till exempel planskötsel eller reparationer ger välskötta och välbesökta anläggningar. Att införliva idrottsanläggningarna i ett fastighetsverk skapar gränsdragningsproblematik och tar bort den flexibilitet och sakkunskap som idag är grunden i att idrottsanläggningarna är effektiva och produktiva. Anläggningsskötsel kombinerat med fastighetsskötsel av samma personal blir inte effektivare genom ett nytt lager av personal som ett fastighetsverk skulle innebära, tvärtom. Stadens idrottsanläggningar är ansvarsfullt underhållna och personalens kunnande innehåller bred sakkunskap, spetskompetens och inte minst en stolthet över att 365 dagar i året erbjuda högklassig service. Det faktum att en idrottsanläggning har öppet 7 dagar i veckan från morgon till kväll gör att snabba underhållsinsatser är A och O för att verksamheten ska löpa på med nöjda besökare. Det är dyrt och dumt att förändra något som redan fungerar utmärkt och som är en viktig tillväxtmotor för Mariehamn.
JÖRGEN STRAND
JOHN HOLMBERG
