DELA

Hur står det till med lojaliteten systrar emellan?

Camilla Gunell (s) skriver i en debattartikel att vi skall låta #Metoo rörelsen bli en ögonöppnare för oss alla. Men våra ögon är för länge sedan vidöppna för detta ”fenomen” , och den senaste tiden har ju frågan lyfts av alla, från höger till vänster på den politiska skalan. Och alla vill vara delaktiga i att ha varit just den som blivit mest illa behandlad, eller känner någon annan som blivit utsatt.

Som politiker är man särskilt utsatt för kritik, även manliga politiker får sig en släng av sleven. I synnerhet om de är arroganta och påstridiga och alltid vet bäst. Men det är ingen ursäkt för hot och smädelse. Tiden har sin gång, och valet brukar avgöra politikers framtid. Viktigast är att kvinnors utsatthet som sexobjekt diskuteras, debatteras och så småningom leder till en förändring.

Och politiker har nu en förunderlig förmåga att försöka dra politiska poänger av allt som sker i vår omvärld. På gott och ont. Men en fråga vill tydligen ingen ta i med tång ens, och det är frågan om hur det står till med lojaliteten kvinnorna emellan.

Hur starkt är egentligen det omtalade systerskapet? Hur ofta stöder kvinnor varandra i politik och samhälle? Hur ofta står kvinnor upp för varandra, om dom inte själva kan håva in en eller annan poäng för bedriften?

Hur ofta händer det inte att en kvinna, när det kommer till kritan, inte stöder en annan kvinna till en post, bara för att hon själv vill ha den, eller av lojalitet till männen som för fram en man till samma post. Kanske gör hon det för att hon räknar med att det skall räknas henne till godo vid ett annat tillfälle. Kanske vill hon bara behaga. Kvinnan skall vara stark och klok, men hur ofta händer det inte att hon gör sig svag och dum bara för att det finns fördelar för henne själv med att just då befinna sig i den rollen?

Jag har sett det här rollspelet många gånger, det finns nämligen i alla partier, och i alla samhällsgrupper, och varje gång har jag blivit lika besviken på mina medsystrar, som inte vågat ta steget fullt ut och stöda en kvinna.

Tyvärr är det här inget udda fenomen. Det omtalade systerskapet finns nog , men är inte att hurra för alla gånger. Det beror på tillfälle och omständigheter hur kvinnans lojalitet mot medsystrarna ser ut. Jag kan bara konstatera att om vi kvinnor skulle vara lojala mot varandra, och stöda varandra i vått som torrt, så skulle nog jämställdheten kommit längre. Men så länge som vi brottas med lojaliteten mot varandra kontra vår urgamla sed att behaga männen, så kommer vi ingen vart i den kampen.

Det sägs att det finns en särskild plats i Helvetet för de kvinnor som inte stöder sina medsystrar, jag tror nog att det börjar bli ganska trångt där.

Runa Lisa Jansson