I en nyligen publicerad insändare lyfter minister Gunell fram landskapsskatt. Resonemanget är i grunden hederligt, det offentliga kan inte fortsätta som idag och något måste göras. Men, tänk dig en butik som går med dåligt. Vad gör en bra företagare?
Jo, man ser över sina kostnader, effektiviserar och anpassar sortimentet kombinerat med hårdare jobb för att öka intäkterna.
Det sämre alternativet är att höja priserna (jämför nya skatter) och hoppas att kunderna inte märker något. Verkligheten är att kunderna alltid märker, och går någon annanstans. Och här riskerar vi att hamna. Att införa en landskapsskatt löser inte grundproblemet och riskerar snarare att förvärra situationen då köpkraften minskar samtidigt som attraktions- och konkurrenskraften mot andra regioner avtar.
Det tydligen obekväma alternativet att det offentliga blir bättre på det man gör – det duckar Gunell för. Vi måste prioritera kärnverksamhet och skala bort det som inte ger värde. Alltså, kostymen anpassas enligt verkliga behov.
Det är det enda som fungerar långsiktigt. Det offentliga kan inte leva så att underskott täcks med nya skatter. Den spiralen är ohållbar långsiktigt.
En privat aktör hade aldrig överlevt på den logiken och det borde inte offentlig sektor heller göra. För i slutändan finns det bara en betalare, och det är ålänningen. Frågorna vi måste inleda med är alltså hur vi kan använda de pengar vi redan har bättre? Och hur kan vi använda våra verktyg till att skapa bättre förutsättningar för vårt näringsliv som de facto skapar möjligheten till vår välfärd? Det har länge talats om utmanarrätter – ett klokt sätt att sänka kostnaden, skapa privata jobb och skatteintäkter, men inget händer! Nu är det dags att slå slag i saken och bedriva en aktiv näringspolitik, och samtidigt se över det egna huset. Inte föreslå nya skatter som urholkar ålänningarnas ekonomi och Ålands attraktionskraft.
ANDREAS KANBORG (OB)
