Här finns mycket att göra
I mitt arbetsrum invid Gävlegatan och många stiliga husbyggen har jag en hel vägg med böcker och pärmar som berättar om min kära tidning Nya Åland och en hel del till. Pärmarna ligger späckade under taket – sammanlagt 33 stabila sådana, från 1982 och fram till och med 1993. Tolv år.
Fullspäckade 183 pärmar har texter och bilder som berättar om vad som berättats i spalterna.
Där noteras att jag i mars 1959 fick skriva i tidningen Åland om ”Lekfulla svärdbärare och pigga gruppies – skådespelare i licensfri färgtelevision” – min bästa insats dittills…
Jag blev alltmer inställd på att bli journalist, nappade på den första kursen i journalistik i Stockholm och kände mig som nummer ett när jag fick jobb nere i Malmö.
Efter ett år flyttade jag åter till Mariehamn och tidningen Åland, där jag jobbade länge och blev chefredaktör.
Men plötsligt ville tidningsägarens son ha min stol – och jag fick sparken.
Många läsare stödde tanken på en ny tidning, andra inte. Så blev det, 20 maj 1981.
Ett bra gäng fick praktiskt taget ett vackert sommarhus utanför staden och började jobba.
Alla jobbade hårt, särskilt den unge man som alltid såg till att tidningen kunde tryckas – länge i Finland.
Det gällde att utveckla tidningen.
Vi såg till att byta chefredaktör emellanåt.
Själv fick jag emellanåt flacka runt i Finland, Danmark, Sverige och Norge.
Journalister från olika håll kom till Åland för att få ett hum om hur vi jobbade.
Intressanta och svettiga tider!
Så här länge efter starten minns jag med glädje hur vi höll ihop för att utveckla Nya Åland på olika sätt.
Jag finner att dagens ”Nyan” fortsätter sin utveckling och flyttar nu in i staden Mariehamn.
Hasse Svensson
