SÖK
MENY
Bästa politiker, ÅHS beslutsfattare, lagting och landskapsregering: psykiatrin behöver mer resurser. God vård kan inte garanteras i nuläget.
Det är långa köer för att få samtalsstöd, terapi, föräldrastöd eller utredningar. Patienter i akut kris har fått köa i över 3 månader. Alla som behöver måste ha möjlighet att få hjälp i tid. Människor som inte får hjälp eller som måste vänta länge kanske inte orkar; de kraschar och några blir inlagda på avdelning. Psykisk ohälsa kan leda till döden, och är mycket tungt för de anhöriga i vilket fall som helst. ÅHS (mental hälsa), lågtröskelmottagningen fungerar för många. Men när patienten är utmattad, deprimerad eller lever i en ohållbar situation fungerar det inte att bara gå in på den ofta erbjudna nättjänsten Mieli.fi och göra övningar, i stället för att få stöd och samtalsstöd.
Självklart är det bra att göra övningar hemma, men om krisen är stor finns det inte krafter till det. Det behövs olika inriktningar för att terapin ska vara ändamålsenlig. Alla är inte betjänta av KBT. Att terapeuten får en god kontakt med patienten är avgörande. Vi har alla olika livssituation, personlighet, behov och ålder. Och om kontakten inte fungerar behöver det därför finnas möjlighet att byta terapeut. För en del räcker det med 5–20 samtal. För andra är situationen så svår att de behöver gå till en terapeut i flera år.
Vården blir ojämlik: Via företagshälsovården kan man oftast få tre till fem samtal per år med en psykolog som kan leda en vidare. De som har råd kan gå hos en terapeut till ett pris som FPA subventionerar. Även de som får kontinuerligt utkomststöd har den möjligheten; då betalar KST patientens andel. Andra kan få vänta länge och blir kanske ändå utan terapi. FPA har även krävande medicinsk rehabilitering som inte kostar något för patienten, ifall patienten uppfyller kriterierna. Men tyvärr finns det ingen terapeut som har avtal med FPA om det just nu. Patienten och eventuella anhöriga måste kämpa för att få vård och terapi. Orken och den psykiska hälsan försämras när väntetiden är lång eller när vården avbryts för att man räknas som ”färdig” då många andra står i kö.
För de anställda inom psykiatrin är det inte hälsosamt att köerna växer och att man inte räcker till. Det kan leda till personalflykt, utmattning och cynism; man ger upp eftersom man inte kan göra ett bra jobb. Man kan anställa mer personal, men det tar tid. En bättre lösning i det akuta läget är att ge betalningsförbindelse till privata aktörer eller att betala patientens andel för subventionerad terapi. Visst kostar det, men psykisk ohälsa kostar också. Inte bara pengar utan också människovärde och människoliv. Genom att korta ner vårdköerna kan man spara liv och minska lidande och ÅHS budget i det långa loppet. Barnfamiljer och BUP-patienter måste prioriteras. Med Astrid Lindgrens ord: det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna.
RESEDAS STYRELSE
