God beredskap för djursjukdomar
Granskningen av den nya myndigheten Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) blev nyligen klar. Granskningen gjordes och rapporten skrevs av en oberoende konsult, men innehöll föga överraskningar. Det har varit klart för alla inblandade att samarbetet mellan ÅMHM och landskapsregeringen haltar, resurserna är knappa, miljöprövningsnämnden och den separata, politisk styrelsen för myndigheten har blivit överflödiga. Det gäller nu att den nya landskapsregeringen visar mod och handlingskraft för att lösa de uppenbara problemen.
En tydlig missbedömning finns dock i konsultbedömningen. Det gäller beredskapen angående djursjukdomar. Av rapporten får man uppfattning att en beredskapsplan saknas och således borde beredas. Detta påståendet kan givetvis oroa även allmänheten, då vi ständigt får läsa om olika hotbilder på smittsamma sjukdomar: pandemier (epidemier vilka får global utspridning), zoonoser (sjukdomar som smittar mellan djur och människor) och djursjukdomar vilka kan orsaka enorma ekonomiska förluster.
Som exempel har vi under de senaste åren varnats om svininfluensan, fågelinfluensan och blåtunga-sjukan samt att tuberkulosen har åter börjat sprida sig.
Det händer ofta alarmerande incidenter. Där fågelinfluensan får sin början, i Fjärran östern, har det nyligen inträffat allvarliga utbrott. Människor har blivit smittade och dött, massavlivningar på fjäderfäbesättningar har verkställts. Och till på köpet råddar människan själv till situationen. Forskare i Holland fick fram ett virus som för första gången kunde överföra fågelinfluensan direkt mellan däggdjur, försöksdjuret iller.
Då är det teoretiskt bäddat för en världsomfattande pandemi, människan hör ju också till däggdjuren. Den amerikanska smittskyddsmyndigheten blev så skraj att man rekommenderade att hålla forskningsresultaten hemliga, framför allt att inte bjuda terrorismen ett farligt biologiskt vapen. Att officiellt banta forskningsresultat hör inte till vanligheterna. Vi vet också att fågelinfluensaviruset muterar lätt i naturen.
Som sagt har konsulterna på något vis missbedömt situationen. Beredskapen hos veterinärerna vid ÅMHM gällande smittsamma djursjukdomar är god och den uppdateras kontinuerligt. Arbetet sköts i olika nivåer och här fungerar samarbetet väl. Jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsäkerhetsverket (Evira), landskapsveterinären och ÅMHM-veterinärerna har detaljerade, skriftliga anvisningar på alla viktiga och aktuella smittsamma djursjukdomar, övningar arrangeras (senaste simuleringen mellan Åland, Finland och Sverige gällde blåtunga), praktiska åtgärder har verkställts (särskilt då hotet för fågelinfluensan var aktuell), planeringsmöten och kurser arrangeras tätt.
Samtidigt med vaccinationerna mot svinfluensan ökade sjukdomen narkolepsi bland unga i vissa länder. Dessa tragiska händelser har utretts och i Finland och Sverige har man gjort bedömningen att det finns ett klart samband mellan vaccinationen och sjukdomen. Dock är själva den kliniska mekanismen oklar. I övriga världen, i vetenskapliga kretsar delar man inte denna teori.
Lyckligtvis har vi hittills här i Norden i övrigt klarat oss hyfsat, men för det är allvarliga epidemier inte någon “science fiction”.
Rauli Lehtinen
vikarierande besiktningsveterinär
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet
