Ministrarna Gunell-Josefsson-Zetterman har nyligen på insändarplats i lokaltidningarna försökt förklara den planerade framtida processen gällande arrendeauktion för vindkraft i Norrhavet.
I insändaren konstateras “Att bjuda ut ett havsområde till arrende betyder inte per automatik att något byggs”. De flesta torde mycket väl förstå logiken i att arrendet kan avtalas vara X euro så länge det är obebyggt och Y euro när det väl är byggt. Våra ministrar ger dock en teoretisk och förenklad bild av verkligheten som underskattar ålänningarnas intelligensnivå. Vad innebär utarrendering och framtida planläggning av Norrhavet egentligen i praktiken?
Knappast arrenderar någon entreprenör ett havsområde för byggnation av vindkraft utan att räkna med att sedan få bygga. Och knappast kommer det in seriösa och attraktiva auktionsanbud för ett havsområde där det råder stor osäkerhet om det någonsin beviljas tillstånd att bygga något.
Vad säger eller lovar landskapsregeringen intressenterna egentligen? Kan landskapsregeringen lova något om inte kommunerna fastställt en generalplan? Vad händer om en eller flera kommuner låter bli att fastställa en generalplan enligt landskapsregeringens önskemål, kommer då landskapsregeringen att på ett eller annat sätt att försöka åsidosätta kommunernas planeringsmonopol? Är det överhuvudtaget rimligt att arrangera en “prova på auktion” eller “låtsasauktion” eller vad man skall kalla det?
Om landskapsregeringen är ärlig vad beträffar osäkerheten att få bygga, vill någon betala de miljoner euro som behövs för att täcka landskapets kostnader hitintills? Knappast. Om någon sådan entreprenör ändå gick att hitta är det då faktiskt värt att till ett billigt pris lägga en industrialiseringsoption i händerna på en utländsk exploatör och pantsätta Norrhavet på obestämd tid framöver?
Det är oroväckande att landskapsregeringen i sin förvaltning av alla ålänningars gemensamma vattenområden förefaller prioritera “hur dessa nyttjas” (läs: exploateras) istället för hur man bäst kan bevara och skydda vår unika havsmiljö. Norrhavet borde snarast möjligt ges status som naturskyddsområde, nationalpark eller världsarvsområde.
Och hela tiden verkar landskapsregeringen glömma den grundläggande realiteten, att oberoende av hur högt eller långt arrendet än fastställs, kommer inte pengarna in om inte den framtida ägaren/operatören kan betala!
NORRHAVETS VÄNNER RF
