DELA

Finska medier slickar etablissemanget

När det gäller den finländska utredningen om Vanvård av barn kan jag konstatera att i finsk medier är reportagen tomma och intetsägande. Något genomgripande stöd för de barn som det finländska samhället har misshandlat och kränkt tycks det inte finnas någon större empati för i Finland. Tydligt har man inget intresse av att ställa politiker och etablissemang till ansvar med att genomlysa hyckleriet de folkvalda valt att verka i. Tydligt slickar man dem medhårs på ett sätt som gör att jag själv mår väldigt illa.

Ser man till hur man som till exempel i åländska media aldrig eller någonsin synar sina politiker ser jag tydligt att detta är ett fenomen som även lyser med stora stjärnan i Finland. På Åland under den tid jag stred för att de där skulle ta sitt ansvar och inte hyckla om våra barndomar gjorde man inget överhuvudtaget mer än att man konstaterade till politikernas fromma att politikerna hade tagit ett beslut om att inte ersätta våra stulna barndomar. Om det var rätt eller riktigt skrev man inte en rad om. På något sätt verkar det som om journalister och medierna i den finländska myllan är rädda för makthavaren på ett sätt som blir allt för tydlighet då man börjar analysera deras sätt att framföra nyheter. Allt är den sämsta slätslickad journalistik som går att skåda. Att deras uppgift lika som de är nyhetsförmedlare är att skapa debatt i samhället har de inte förstått i Finland. Bekvämt och fint är det tydligt för dem att mera hålla sig till ett skådespeleri så man själva får finnas med och spegla sig i glansen tillsammans med etablissemanget.

I Finland har man bevisligen misshandlat och slagit sina barn och gör så förmodligen så även idag. I finländska medier tycks man inte behöva veta eller heller ställa sig på sidan där de som misshandlats befinner sig. Att ett finskt hyckleri från politikerna flyger över landet tycks man inte heller se där man finns på redaktionerna med skygglapparna framför ögonen. Finska medier borde skämmas tillsammans med det finska folket som även de tycks gilla att man slår sina barn utan att behöva ge dem den empati och förståelsen de behöver. I stället hycklar man om våra barndomar på ett sätt som för tankarna till en gången tid de ansett utåt vara skamligt för landet men som de samtidigt hyllar då ingen ser vad de gör tillsammans med en press som tiger då de förmodligen tycker lika.

Ränderna går aldrig ur. Så tycks det var fortsättningsvis i Finland. Skammen flyter i ett land som skryter om sitt krig mot ryssen och om hur stolta de var att de gav dem på tafsen. Historien om kriget tänjer de på. Detta trots att det var Hitler som skrev historien. Att de samtidigt misshandlade sina barn där de idag anser detta vara utan värde att ersätta dem misshandel de fogade oss upprepar de idag med att ytterligare än en gång även pissa på oss.

Krister Lumme