SÖK
MENY
Finlands regering meddelade förra veckan att man planerar att ändra kärnenergilagen som idag reglerar kärnvapen. Det finns inga planer på att utveckla eller stationera kärnvapen på finländsk mark, och Nato har aldrig framfört sådana önskemål. Ur militär synvinkel skulle det inte heller vara logiskt, med tanke på Finlands geografiska närhet till Ryssland. Det skulle högst sannolikt uppfattas som eskalerande, och skulle inte höja Finlands säkerhet.
De amerikanska kärnvapen som finns i Europa, och som är en del av Natos kärnvapenparaply som idag också utgör Finlands yttersta säkerhet, är stationerade långt från Rysslands gränser i fem länder: Belgien, Nederländerna, Italien, Tyskland och Turkiet. De omges där av en ytterst omfattande och kostsam säkerhetsapparat. Det är inte enkelt att flytta kärnvapen. Utöver dessa finns även brittiska och franska kärnvapen, som hålls inom respektive lands territorium eller på deras ubåtar. Finland är medlem av icke-spridningsavtalet och kommer fortsätta vara förbundet till det liksom övriga internationella avtal på området. De föreslagna ändringarna är förenliga med alla internationella avtal.
Motiveringen bakom lagförslaget är att harmonisera Finlands lagstiftning med övriga Norden för att stärka landets försvar och Natos gemensamma avskräckning. År 1988 införde Finland ett lagstadgat förbud mot att införa, transportera, leverera eller inneha kärnladdningar. Syftet var då att förhindra möjligheten att Sovjetunionen skulle försöka pressa fram en utplacering av sovjetiska kärnvapen i Finland.
Lagen uppfattas nu som föråldrad och har gjort Finland till ett undantag i Nato. Danmark, Norge och Sverige har inte samma lagstadgade förbud som Finland, utan har i stället politiska och icke-juridiskt bindande deklarationer. Man har ansett att det finns skäl för Finland att anpassa sin linje till övriga Norden, och den generella linjen hos Natos medlemmar.
Förändringen stöds av både president Alexander Stubb och regeringen. Även förra statsministern Sanna Marin har konstaterat att det finns anledning att granska den nuvarande lagstiftningen.
Eftersom ingen praktisk förändring planeras kan man fråga sig om lagändringen är nödvändig endast för att harmonisera lagstiftningen. Syftet är ändå att stärka avskräckningen genom att höja tröskeln för militära åtgärder mot Finland. Det har motiverats att Finland inte borde ha strängare självvalda begränsningar än övriga Norden som i värsta fall kunde användas emot Finland.
Lagförslaget är nu ute på utlåtanderunda, med remisstid till den 2 april. Därefter beslutar regeringen om och i vilken form förslaget ska lämnas till riksdagen. Man kan konstatera att den politiska processen hittills inte gett stilpoäng åt regeringen. Man behöver förbättra sin kommunikation och process eftersom den nu skapat onödig politisk irritation som hade kunnat undvikits. Alla borde veta hur politiskt känsligt det är att diskutera kärnvapen och hur viktigt det är att inga missförstånd uppstår. Därför är den politiska förankringen central på samma sätt som under gränssäkerhetslagen, Ottawa-avtalets uppsägning och DCA-avtalet.
De besluten fattade riksdagen helt eller nästan helt enhälligt över regering och oppositionsgränser. Jag har varit med och godkänt de besluten som varit förenliga med internationella avtal och Ålands demilitarisering. Detta förslag påverkar inte heller Ålands demilitarisering.
MATS LÖFSTRÖM
ÅLANDS RIKSDAGSLEDAMOT
Mer läsning
