Nu anstränger sig Finlands politiker att ge olika lugnande besked till medborgarna, medan miljoner människor i stora delar av övriga världen fortsättningsvis får sina liv ödelagda under den globaliserade marknadsekonomins militära fas. Ändå är det uppenbart att Europas militarisering, i vars upptrappning även vår regering är delaktig, nu bokstavligen spiller över på Finland.
Alexander Stubb gjorde rätt i att följa Spaniens exempel, och tydliggöra hur vi inte ska ha något att göra med det amerikansk-israeliska anfallskriget i Mellanöstern. Nu är det bara resten kvar när det gäller att lika klart kommunicera finländarnas ställning för fredlig diplomati, och nej till fortsatt krig och militarisering. Men sådant kanske inte låter sig göras, eftersom internationella investeringar flödar in i alla de finländska uppstartbolag som ända sedan Ukraina-krigets början varit inriktade på militärteknologi…
Tack till Ingemo Lindroos och Dan Lolax för ärliga och genomtänkta ledare (Hbl 18.3 resp. 20.3 2026), som inte bara frågar i vilka intressen våra politiska beslutsfattare agerar, utan också uppmanar dem att inte köpslå om mänskliga rättigheter och internationell rätt. Redan före det påminde Lindroos (Hbl 11.3 2026) om begränsningarna i vår representativa styrelseform, då väljarna vart fjärde år genom röstsedeln delegerar sin makt till riksdagens valda representanter utan att kunna vara säkra på hur de hanterar den.
Fastän makten över kärnvapen hör till de mest ödesdigra frågor som vi kan föreställa oss, vill Stubbs partikamrat Antti Häkkänen nu skynda fram ytterligare ett beslut över huvudet på både medborgarna och deras folkvalda representanter. Samtliga parter i debatten repeterar intill utmattning samma mantra om att världen har förändrats. Men det har vi ju alltid vetat! Den kunskapen är själva förutsättningen för en sekellång fredsaktivism, som faktiskt har åstadkommit mycket.
Å andra sidan är vissa saker sig kusligt lika. Nästan exakt på 90-årsdagen av Rhenlandets remilitarisering publicerade Samlingspartiets unga en militäriskt mörktonad bild med krav på Ålands ”remilitarisering”. Var det på grund av okunskap eller (ännu värre) resultat av ett helt medvetet val?
Apropå okunskap, alla som gläfser att fredsrörelsen går Putins ärenden kunde istället ha frågat sig: I vems ärenden går Putin? Senast nu torde svaret stå klart, det är i precis samma som till exempel Trump och på sin tid Hitler; i hela den globala och fossilbränsledrivna militärindustrins ärenden.
JONNA KEVIN
FIL.MAG.
CHRISTOPHER OLDFIELD
VETERANS FOR PEACE
