DELA

Det fria ordet är inte alltid viktigt

Det blev stora rubriker i tidningen Åland nyligen när chefredaktör Lampi och vd Dahlblom ryckte ut för att rädda det fria ordet. Hotet mot det fria ordet var tydligen bolagets styrelseordförande, tidigare bankmannen Husell.

Jag, liksom alla andra läsare, får hålla oss till det som står i tidningen. Att det finns en undertext vet vi, men vi kan inte vara säkra på hur den ser ut.
Folke Husell har inte blivit intervjuad och fått ge sin version i tidningen, vilket är märkligt, men tydligen hade han haft synpunkter på hur det skrevs om ett tv-bolag han är ägare i och han tyckte artikeln var för negativ. Detta fick Lampi att agera för Det Fria Ordet.
Men, vem är det som sätter gränserna för det fria ordet på Åland?
Det kan nog variera.

I slutet av förra året skrev tidningen Åland om en oerhört märklig sak som gäller det fria ordet. Det var landskapets högsta personalchef, Selander, som angrep tidningens kulturredaktör Mattsson-Eklund, och krävde att hon skulle sluta skriva om Bomarsund och museibyrån.
Och vad hände då med det fria ordet?
Ja inte har Mattsson-Eklund skrivit någonting om de ämnena sedan dess.Det enda hon får skriva om är menlösa och ofarliga ämnen, så inte någon ska ta illa upp. Väl?
Inte nog med att landskapets högste tjänsteman kräver censur och rättning i ledet, han får det också! Utan diskussion om pressetik och Det Fria Ordet.

hur står det till med försvaret av det fria ordet egentligen på tidningen Åland?
Ena gången låter man politiskt tillsatta tjänstemän få sin vilja fram och tysta en erkänt skicklig debattör.Vi vet ju att INGA politiker och INGA tjänstemän vill bli granskade. Men de brukar bli det ändå, åtminstone här i Sverige.
Andra gången rycker man ut med pukor och trumpeter för att försvara det som inte tidigare var värt att försvara:yttrandefriheten och det fria ordet.

Niklas Lampi, som nu skriver så vackert om att det är viktigt med oberoende journalister och fick ett säkerligen beställt flankstöd från Jan Helin på Aftonbladet, tyckte inte så för ett halvår sedan.
Det är nog bara när det börjar bränna under de egna fötterna som Lampi agerar.
Tillåt mig att säga: detta inte är trovärdigt.
En chefredaktör värd namnet ska värna hela redaktionens rätt till yttrandefrihet och kritisk granskning, inte bara den egna maktsfären.
I mina ögon ser det ut som om Lampi använt sig av ett internt maktspel för att kunna plocka publicistiska poäng. De hånfulla kommentarerna om att han (Husell) fick ta sin kaffekopp och gå och att han parkerar sin lyxbil på husets kundparkering (är han inte som styrelseordförande ”kund” i huset, förresten?) talar sitt tydliga språk. Man vill hämnas och förödmjuka en person som för tillfället är i underläge.

Det är kärnan i konflikten, sedan lägger man en nobel publicistisk slöja över hela soppan och serverar det som en strid för det fria ordet!
Nej, sluta skryta om insatsen för det fria ordet. Den kampen är nog väldigt ytlig och selektiv.
Jag vill läsa om hur det verkligen står till med yttrandefriheten i landskapet.
Och jag tänker inte delta i den sandlådsdebatt som förs i kommentarerna på internet, den handlar inte om allas rätt till det fria ordet utan om att alla har rätt att bajsa offentligt.

Jonas Eriksson
Uddevalla

Den här insändaren skickades i torsdags förra veckan till såväl tidningen Åland som Nya Åland. Eftersom den riktar sig uttryckligen till den andra tidningen meddelade vi skribenten att texten, enligt vår uppfattning, i första hand bör publiceras där. Så har inte skett, därför publiceras den nu i Nya Åland.
Red.