SÖK
MENY
Hur kommer det sig att förhandlingar om revision av självstyrelselagen kan pågå i flera regeringsperioder på nytt och på nytt i mer än 15 år med bristfälliga resultat trots ihärdiga insatser av Ålands politiker, involvering av högsta kompetens, belastning av förvaltningssystemet till bristningspunkten allt för att uppnå den demokratiska rättigheten att utvecklas så långt det är möjligt inom rikets ramar enligt samma självstyrelselag?
Självstyrelselagen 1951 införde hembygdsrätten, självstyrelselagen 1991 införde tullundantaget. Efter EU-inträdet 1995 tog det slut. Måste ett yttre tryck till? I så fall är läget aktuellt.
Parallellt med självstyrelseförhandlingarna pågår förnyelsen av det Nordiska Samarbetsavtalet under finsk ledning, där självstyrelsernas status ska preciseras. Danmark understöder självstyrelsernas önskemål om rätten till självständigt medlemskap i Nordiska rådet. Det Åland inte får av Finland och EU kan Åland få i det nordiska samarbetet genom att lyftas av Färöarna och Grönland som gått i täten för självstyrelseutvecklingen i Norden.
Båda står utanför EU trots Danmarks inträde 1973. Att vägarna gått isär samt Danmarks lyhördhet har förstärkt deras handlingsutrymme markant. Deras optimala förhandlingsläge har skapat världens mest framgångsrika självstyrelser aktiva på den internationella arenan, medan Åland är underutvecklat trots sin internationella självstyrelselösning.
För Åland att ingå i EU med en tungrodd självstyrelse utan det EU-mandat Finland utlovade, har försvagat Ålands förhandlingsläge avsevärt. Det som redan var komplicerat blev bara värre. Att Åland tillhör Finland som har ett hierarkiskt östeuropeiskt kulturarv gör det inte bättre. Nato borde göra Finland mera västligt präglat.
Paradoxen förtydligas när Finland med tudelad tunga officiellt understöder att Grönland har rätt till att självt bestämma över sitt land samtidigt som Finland inte understöder förhandlingar om samma rätt för Åland.
Svenska språket är Ålands styrka rent juridiskt men inte i praktiken. Vi kan inte bortse från att Åland ville tillhöra Sverige där hela språket och kulturarvet ligger. Nu går det bakåt. Åland vill återta behörigheten som man förlorat om att ingå egna arbetsavtal med arbetsgivare på svenska men nu uppstår invändningar trots att det är avhandlat.
Från 2010 har ett otal grupper jobbat med självstyrelsefrågan allt från 24 viktiga övertaganden till nästan ingenting. Övertaganden har släppts, nu handlar det om mindre revideringar och att täppa luckor som uppstått av en felaktigt stiftad grundlag år 2000 som inte tog självstyrelsen i beaktande.
Ålands anpassning till en smidigare modell likt de övriga nordiska självstyrelsemodellen där politik föregår juridik är en viktig poäng. Det borde vara rikets avsikt att uppnå goda resultat för bägge parter som enligt min erfarenhet är normen i övriga Norden.
MAIKEN POULSEN ENGLUND (ÅF)
