Klubbhuset Pelaren startade sin viktiga verksamhet 2010 för att försöka hjälpa och stödja de mest utsatta inom det åländska samhället. Redan 2011 anordnades det första Ångestloppet.
Årets Ångestlopp gick av stapeln måndagen den 23 mars 2026 och samlade drygt 100 personer för att springa, gå, krypa eller rulla runt 200 meter – för att påminna oss ålänningar om att det fortfarande finns människor i samhället som behöver stöd, fastän de inte tävlar i OS eller springer maraton på ön.
I år ville Ångestloppet ta upp problematiken kring social isolering och hemmasittande.
Politikerna på Åland talar ofta fina ord om inkludering och om hur det finns och ska finnas en plats för alla inom ett fungerande välfärdssamhälle. På öriket finns flera fina initiativ och föreningar som vill hjälpa dem som är socialt utmattade, utbrända och utstötta.
Vad ska man då tänka om det faktum att av alla de 30 lagtingsledamöterna och 208 kommunalvalda på ön fanns endast en på plats – Henrik ”Löken” Löthman från det socialdemokratiska partiet.
Man kunde ju tycka att med ett så här viktigt evenemang skulle också andra åländska politiker brinna av iver att stödja och komma ihåg dem som har det svårt just nu. För vem som helst kan hamna där en vacker dag.
Det behövs faktiskt inte så mycket: en dag mister du jobbet och sedan hemmet när du inte har råd med boendet, sedan kanske lämnar familjen dig. Så sitter du där med flaskan och tycker synd om dig själv samtidigt som omgivningen börjar betrakta dig som paria.
Och det är just det som är det jävligaste med hela denna stigmatisering: att börja behandla utsatta och utstötta individer som någon sorts smittsam problemavfall, som man kanske själv blir en av om man råkar synas i deras sällskap. Som alla åländska politiker – med undantag för Löken – nu gör sig skyldiga till genom sin frånvaro.
Men som tur är finns det föreningar drivna med Paf-medel som kan hålla dessa individer bakom sina dörrar, så att gott, hederligt och arbetsdugligt folk ska kunna röra sig normalt utomhus utan att bli störda.
Är det verkligen så som åländska politiker tänker då när det inte är ett valår?
När 237 av 238 folkvalda inte ens dyker upp på Ångestloppet, vem är det egentligen då som är socialt isolerad? Politikerna som säger sig representera hela folket, men som inte orkar visa upp sig när de mest utsatta samlas för att påminna om att de finns?
Social isolering kan också handla om att isolera sig från verkligheten. Och den verkligheten bor inte bara i fullmäktigesalen.
BJÖRN ÖSTERMAN
MARIEHAMN
