DELA

Därför ökar barnskyddsanmälningarna

Det var en gång en pojke, som halkade snett och kom i lag med dåliga kompisar. Placerades på ungdomshem, där det ena stället var värre än det andra.

Men så en dag hittade han sin räddande ängel. Denna underbara människa fick frågan om hon ville bli hans fostermamma, och hon svarade ja. Där kunde allt ha slutat med: och så levde dom lyckliga i alla sina dar.

Men barnskyddet/socialen i Mariehamn jobbar på ett sätt som inte hjälper barn/ungdomar, utan stjälper dom. Vi läser gång på gång i tidningar hur barnskyddsanmälningarna ökar.

Jag ska berätta varför.

Om jag har ett horn i sidan till nån som har barn, så kan jag göra en anonym anmälan, som inte äger nån sanning över huvud taget. För soc kan inte se skillnad på sagor och verklighet, utan dom tror att alla anmälningar som kommer in är 100 % sant.

Till slut när anmälningarna regnar över en, så kan man inte ta ett steg utanförklaringar. Min son var till Select sent på kvällen med en vuxen vän till fostermamman, dom skulle köpa godis. Fältarna såg sonen och gjorde en barnskyddsanmälan, baserat på att han var ute sent. Dom brydde sej ens om att gå fram och fråga han varför han var där.

En kompis till sonen sov över några nätter. Då gjorde en annan mamma en anmälan om att kompisen var inneboende hos fosterfamiljen.

Det var två exempel på obefogade anmälningar, men listan kan göras lång. Alla ska vi, jag och fostermamman sitta på möten och förklara oss och försvara sonens existens, som rimligtvis ska va på lika villkor som vilken 16 åring som helst

I somras ville jag boka ett möte med soc i Mariehamn, men dom vägrar ta emot mej på grund av att sonen är skriven i våran hemkommun. Därför väljer jag nu att ta det via tidningarna istället.

Min son har haft vädigt jobbiga tonår, och har äntligen sen 1,5 år tillbaka det otroligt bra hos sin fosterfamilj. Han har en mamma som bryr sej, en fostermamma som är helt fantastisk, en bror, en ”syster”, och många andra vuxna runt sej som bryr sej, och alltid finns där för han.

Men soc i Mariehamn har tydligen bestämt sej för att rasera hans trygga tillvaro. En konstant oro om han får bo kvar eller ej. En oro som börjar bli ohanterbar även för oss vuxna. Jag har gått ner i arbetstid till 75 %, kropp och själ orkar inte jobba full tid mera.

Panikångestattackerna kommer när man minst anar det, sen toppar man allt med magkatarr och sömnproblem. Om jag som vuxen inte orkar, då kan jag sjukskriva mej. Men en ungdom ska i alla lägen infinna sej dagligen i skolan, annars kallas det för skolk.

Min önskan och vädjan till soc i Mariehamn är, låt min son få landa i sin nya familj och få fokusera och lägga sin energi på att orka sköta skolan.

Det han har gått igenom önskar man ingen unge behöva göra.

Han trivs bra i sin nya familj och i skolan, men att inte veta om han får bo kvar nästa vecka eller nästa månad, det är en fruktansvärd oro.

Det söks nya familjehem med ljus och lykta läser man. Men vem vill/vågar utsätta sej och sin familj för en liknande häxjakt som den vi utsätts för varje vecka?

CATRIN

SVAR PÅ INSÄNDARE:

Mariehamns stads socialservicechef Cecilia Berntssson meddelar Nya Åland att de inte kan kommentera enskilda fall, men att skribenten är välkommen att höra av sig till antingen fältarna eller barnskyddet i barnets hemkommun för att diskutera ärendet. Red.