Ceremoni hycklar om vår stulna barndom
Åländska politiker visar åter en kränkande och nedvärderade attityd mot de barn som samhället på Åland vanvårdades under femtiotalet fram till sjuttiotalet. Undertecknad har begärt en upprättelse innehållande en ekonomisk kompensation för misshandel och kränkningar deras företrädare administrerade samtidigt som de bröt mot mänskliga rättigheter och konventioner under många år. Den samlade politikerkåren på Åland visar tydligt att misshandel och kränkningar av Åländska barn inte är värt att ersätta. Någon empati visar man inte heller. Allt ska glömmas.
Barnen blev enligt ansvarsfulla politiker mindre vanvårdade på Åland än vad som hände i Sverige. Stryk ska man tåla om man är ålänning. Stryk fick alla under denna tid. Barn som man slagit sönder och samman i omgångar är inget man behöver ersätta. Tydligt ska man därför sopa allt så fort som möjligt under mattan. Avslutningsvis tänker man manifestera med en intetsägande empatilös ceremoni. Varför frågar jag mig?
Åter kränker man alla dem man misshandlade mer än någonsin en bit till. En inbjudan har skickats ut där man säger sig göra detta konfidentiellt och med omsorg. Detta är en ren och förbannad lögn.
Omsorgen man visar är ett hyckleri av stora mått. Någon omsorg har man inte visat sedan man började utreda fram till avslut. Återigen tänker man trampa på oss än en gång utan hänsyn till vad som drabbade oss om vad vi tycker och vad vi anser är det enda rätta.
Vi som blev misshandlade och kränkta av dåtiden politiker som lät detta ske tänker inte infinna oss hos dagens samhällsbärare för att där ställas till allmänt åtlöje. Rent hänsynslöst frossar politiken på Åland i vårt öde. Man tänker visa att man inte är sämre än i Sverige. Därför tar man till en ceremoni.
Att man i Sverige visade både humanism och förståelse till flera tusen individer mot några få på Åland visar motsatsen. På Åland blir vi åter spottade i ansiktet. Beteendet om en ceremoni utan vår medverkan visar på hur skammen speglar politiken på Åland utan humanism och erkänsla.
Därtill tänker man ytterligt använda oss som cirkusapor i egen manege. Ceremonin man tänker hålla är inte för oss. Ceremonin bekräftar hur politikerna på Åland gör vår upprättelse till ett eget jippo för att tydligt skaffa sig billiga politiska poäng samtidigt som man tänker sopa vanvården av sina barn under mattan.
Skamligt är det hur man utan en tanke på hur vi som är part i målet känner oss då de tänker hycklande fira med en ceremoni på ett sätt som ur rättssynpunkt om individens okränkbarhet är både osmakligt och kränkande.
En uppmaning till alla ålänningar som vet vad ordet empati ska innehålla och vad detta ord betyder uppmanar jag er att inte ställa upp på detta spektakel. Politikerna har bestämt att hyckla. Denna skamliga ceremoni kan de själva hålla inför tomma väggar. Där kan de sedan begrunda vårt öde som de tänker konfirmera in i historiens skräphög. Alla som tänker att sätta sig ned och gråta över vår stulna barndom visar även de med sitt deltagande att man hycklar lika som företrädarna.
För mig är en ceremoni utan innehåll en ytterlig förnedring. Därför tänker vi inte närvara. Skamligt uppmanas vi att glömma allt in i en innehållslös ceremoni. Det åländska samhället visar än en gång hur man väljer att falskeligen gömmer hur man vanvårdade och slog sina barn. Allt kommer fortsättningsvis att vara och visa en historisk böld in en den åländska historien.
Att på detta sätt manifestera med en innehållslös ceremoni i stället för att ersätta barnen de svek för över femtio år tillbaka i tiden visar en brist på humanism som fortfarande lever kvar i det åländska samhället. En ceremoni utan innehåll, visar än en gång på hur empatilöst ålänningarna på detta sätt väljer att hyckla om vår stulna barndom.
Krister Lumme
