SÖK
MENY
Ett fantastiskt team av forskare, tjänstemän och politiker från tjugoen länder funderade i flera år på vad ”hållbarhet” är. 1987 var de klara och gav ut rapporten ”Vår gemensamma framtid”, ofta kallad Brundtlandrapporten. Den påstår att hållbar utveckling innebär att social utveckling, miljöutveckling (bevarande) och ekonomisk utveckling måste uppfyllas samtidigt. Före 1987 hade dessa tre områden mestadels övervägts separat. Rapporten påstod att det är bristen på ”samfällt tänkande” som är den största orsaken till jordens sociala, ekonomiska och i synnerhet miljöproblem.
Rapporten är på 300 sidor utan illustrationer. För att göra den mer begriplig ritade professor Edward Barbier vid Colorado State University upp den som ett Venn-diagram. Ett sådant diagram visar matematiska eller logiska samband mellan egenskaper, klasser eller mängder, oftast med tre överlappande cirklar som hanterar sju möjliga kombinationer. Barbiers illustration blev snabbt populär och gör det lätt att förstå sambanden mellan de sociala, ekologiska och ekonomiska perspektiven, och behovet av samfällt tänkande.
Om jag nu år 2026 försöker begripa vad som gör den åländska skärgården hållbar tror jag också att det är tre områden, fastän mina är mera konkreta än Brundtlands och Barbiers: båttrafik, besöksnäring och bobarhet. Tre ”B” som lider brist på enskilt och samfällt tänkande:
Båttrafik: att det finns färjor och fartyg är nödvändigt för att ta sig ut från skärgårdens samhällen, för att få ut deras produkter så som äpplen och mjölk samt post och barn, för att få in livsmedel, brädor, reservdelar, bensin, medicin, seminörer och besökare till öarna.
Båttrafiken är öarnas navelsträng till moderlandet. Farleder är öbors vägnät på havet. Alla störningar i båttrafiken – orsakade av ändringar i tidtabeller, menföre, förseningar, utvatten, fullbokade avgångar, motorhaverier, isar – skapar otrygghet och osäkra villkor för öborna. Inte konstigt om barnfamiljer flyttar till stan.
Besöksnäringen har blivit den dominerande och enda utvecklingsbara industrin sedan fiske, jakt och jordbruk togs ifrån skärgårdsborna. Den har baksidor men tillför inkomster och ger utkomster. Under en kort sommar mångdubblas befolkningen tack vare korttidsbesökare och deltidsbefolkning. Alla talar om säsongsförlängning men ska det lyckas måste man se de deltidsboende som öarnas stora, utvecklingsbara resurs. Sedan ska de många turisterna förstås betala turistskatt, så att skärgårdens natur och kultur kan bevaras.
Bobarhet innebär att skärgårdssamhällena behöver ha stabila elnät, gott vatten, lokala byggfirmor, välsorterade butiker, välvårdad kultur, hyresbostäder och hus att köpa, god vård och service, trygga förbindelser, egna företagare och lönejobb. Allt detta och lite till skapar bobarhet och leder till framtidstro. Hur ska folk annars våga flytta till eller bo kvar i skärgården?
Båttrafik, besöksnäring och bobarhet, det är vad som borde skyddas i en skärgårdslag. Tre ”B:n”. Tre ben, som behöver gå i takt med varandra.
Christian Pleijel
