Obunden Samling, Moderaterna och Pro Åland föreslår i en åtgärdsmotion att de färjor som Axferries nu äger ska återköpas för att på så sätt utjämna den påstådda ojämlikheten i konkurrensen. Det är en dårskap utan dess like.
Dessa färjor trafikerar dagligen och måste fortsätta göra det under hela den tid det tar att genomföra upphandlingen, inklusive eventuella besvär som kan uppstå. Om Ålands landskapsregering skall återköpa färjorna behöver man samtidigt ikläda sig rollen som redare återigen. Ålands landskapsregering har en lång startsträcka för att åter kunna fungera som redare. Man saknar säkerhetsledningssystem, giltiga kollektivavtal, teknisk och nautisk personal i ledande funktioner samt HR-resurser, för att nämna några saker.
Om det dessutom visar sig att Axferries vinner upphandlingen, ska färjorna då säljas tillbaka till samma bolag igen?
Återköpsklausulen bör ses som en nödutgång i det fall att inga anbud lämnas i upphandlingen och inte som ett verktyg för politiker att skapa oreda och kaos. Om Axferries eller delägaren Finferries får nog av vissa åländska politikers självskadebeteende kan klausulen bli nödvändig för att de redan hårt prövade skärgårdsborna inte ska bli stående på stranden.
Vad gäller den påstådda bristen på konkurrens delar jag inte den bedömningen. Att något rederi skulle kunna presentera åtta nybyggda färjor inom ramen för fullmakten på 340 miljoner euro är en utopi. Det krävs bara grundläggande kunskaper i ekonomi och driftskostnader för att inse det. Däremot är det fullt möjligt att äga och eventuellt komplettera med tonnage att bygga om. Ett år före trafikstart kan mycket väl räcka för att bygga om färjor så att de uppfyller grundkraven, där isklass borde vara är ett centralt krav.
I upphandlingen kan man dessutom möjliggöra successiva förbättringar, såsom byte till nyare fartyg och elektrifiering, samt införa ekonomiska incitament för att detta ska ske.
En av åtgärdsmotionens undertecknare, Moderaternas Anders Holmberg, kritiserar samma dag att sjukhusets tvätt skickas till Rimbo men verkar samtidigt inte ha några problem med att pengar från Ålands hittills största upphandling kan hamna i Norge eller till och med i Kina. Det är svårt att inte reagera på den inkonsekvens Anders Holmberg ger uttryck för på detta sätt.
Om sjöpersonalens välmående över huvud taget har någon betydelse i politikernas ordväxling, bör man också beakta att många redan har tvingats byta arbetsgivare flera gånger på kort tid. Vissa har gått från landskapsregeringen till Ansgar, vidare till NJL, tillbaka till Ansgar, sedan till Axferries och potentiellt vidare till ett nytt rederi allt medan de arbetat på samma färja.
Slutligen: om denna åtgärdsmotion ska ses som någon form av mått på tre tidigare infrastrukturministrars kompetens, förklarar det en hel del om varför skärgårdstrafiken till slut nådde botten sommaren 2024.
BENNY PETTERSSON (LIB)
