Riksdagsbrevet: Anders, Åland och getingar
I lördags var min hustru och jag på ett bröllop i Kyrkslätt. Vi var placerade vid ett bord där en av gästerna var från Pakistan och en annan från Turkiet. De båda skojade över att huvudnyheten i Finland för tillfället verkar vara getingarnas aggressiva beteende i sommar.
De konstaterade att ett samhälle nog har det ganska bra om det är huvudnyheten. Från Turkiet får vi dagligen allvarliga nyheter om utvecklingen i landet efter försöket till militärkupp. I Pakistan är det dåliga säkerhetsläget och bombningar så vanliga att de inte alltid når över västerländska mediers nyhetströsklar.
Hon från Pakistan berättade om ett bröllop i huvudstaden Islamabad där krypskyttar låg på taken för att garantera säkerheten. Det är en verklighet som är långt ifrån den vi upplevde i helgen, där de aggressiva getingarna var det värsta säkerhetshotet.
Vi på Åland (och i Norden) lever i ett av världens bästa samhällen där nästan alla har basen i behovspyramiden i skick. Det här var något som Sveriges tidigare statsminister Göran Persson tog upp i ett tal på Andersudde i fredags. Han konstaterade att Åland på många sätt är världens främsta samhälle. Han berättade att han brukar säga samma sak i Norge. I Norge tycker man ibland att det går dåligt för landet. Men, utanför Norges gränser skulle vilket annat land i världen byta plats med dem, eftersom det norska samhället är så välmående.
Det här gäller i lika hög grad Åland, sa Persson. Han har rätt. Då jag själv haft besök av svenska politiker, har de oavsett partifärg konstaterat att Åland är som ett drömsamhälle. Det får vi inte glömma då vi ibland klagar på saker. För i jämförelse med nästan alla andra platser i världen är våra bekymmer ganska små. Vi måste ha de perspektiven i skick och inte enbart leva i nuet. För Åland är ett drömsamhälle, ettriga getingar till trots.
Vi har fantastisk natur där vi varma sommarkvällar kan ta båten ut till lugnet på en vacker holme. Vi har en levande landsbygd med glada djur och fina livsmedel. Vi har på sommaren en stad som tjuder av liv med såväl festivaler som ligafotboll. Näringslivets kugghjul snurrar på både till land och till sjöss. Vårt välfärdssamhälle gör att nästan alla kommer växa upp med barndagvård, skola, vård och säkerhet i världsklass. På ålderns höst har vi likaså en äldreomsorg i världsklass.
Ett skolsystem i världsklass där nästan alla barn, oavsett bakgrund, kan bli nästan vad som helst finns inte på många platser i världen. Det här brukade kallas för den amerikanska drömmen. I USA är den allt svårare att uppnå, men på Åland lever den.
En som förverkligat den är Anders Wiklöf, som för precis för en vecka sedan fyllde 70 år. Med ett par händer har Anders Wiklöf byggt upp en av Nordens betydande företagsgrupper. Hans företag är med och skapar de jobb, den tillväxt och de skatter som ett välmående samhälle behöver.
Men Anders är inte bara en skicklig företagsledare. Han är en åländsk mecenat som hela tiden ger tillbaka till samhället, också vid sidan av alla skatter. Han är med och sponsorer mycket, har ett samhällsansvar som tidningsägare och gör betydande kulturgärningar, senast för en vecka sedan då han bjöd Åland på en gratiskonsert med Rhapsody in Rock.
I hans arbete finns ett långsiktigt perspektiv och ett ansvarsfullt ägande, som blivit mer sällsynt i världens allt mer ansiktslösa kvartalsrapportsfokus. I det arbetet har Åland och att stärka Åland alltid varit centralt både som hörnpelare och brobyggare. Att två tidigare statsministrar satt på Andersudde i fredags är ingen slump.
I ett av lördagens bröllopstal kom visdomsorden att aldrig ta varandra för givet. Det kan vi inte heller göra med Anders insatser. De förtjänar att lyftas fram och få beröm. De insatserna är med och bidrar till att förstärka Åland som världens mest fantastiska och trygga plats, i ett land där aggressiva getingar kan bli medias huvudnyhet. Tack för dina insatser, hittills, Anders, tack för festen och grattis på 70-årsdagen.
Mats Löfström
