DELA

Ålandsnytta av internationellt arbete

Som ett led i Finlands kampanj för en icke-permanent plats i FN:s säkerhetsråd perioden 2013-14 arrangerade Finlands representation vid FN tillsammans med Indonesiens mission och IPI (internationella fredsinstitutet) i New York ett seminarium om internationell konfliktlösning under rubriken Lärdomar från det förgångna och utmaningar för framtiden. Syftet var att lyfta fram områden inom vilka Finland har specialkunskap och därmed något att bidra med. Hit hör krishantering, fredmäkling och andra insatser som syftar till att bygga upp civila samhällsstrukturer i krisområden. Den erfarenhet Finland har av 90 års existens med ett autonomt område inom sina gränser ansågs så värdefulla att det skulle kunna bidra, förhoppningsvis inte bara till Finlands möjligheter att få en av platserna i säkerhetsrådet, utan också till att lösa några av alla de svåra konflikter som FN ständigt sysselsätter sig med.

Finlands utrikesministerium presenterade nyligen ett ”Handlingsprogram för fredsmäkling” som särskilt behandlar de insatser man är beredd att ställa upp med inom ramen för FN, men även inom EU. Där framhålls inom vilka områden Finland har egna erfarenheter man kan dela med sig av. I detta program nämns förvånansvärt inte Åland eller Ålands självstyrelse en enda gång. Det bygger i sin tur på regeringsprogrammet där det trots idoga insatser inte var möjligt att få med ett ord om Åland. Det var därför särskilt glädjande att Finlands ambassadör vid FN Jarmo Viinanen såg vilken resurs Ålands självstyrelse utgör för Finland i internationella sammanhang. Den som är ”ute i fält” eller aktiv vid högkvarteret är uppenbarligen mer klarsynt.

Att Indonesien var samarbetspartner hänger naturligtvis samman med att konflikten i Aceh löstes med hjälp av förhandlaren Martti Ahtisaari i Helsingfors och med självstyrelse som slutresultat. Därför kom den inledande sessionen att handla om just Ålands självstyrelse som presenterades av lantrådet Camilla Gunell. En av Indonesiens förhandlare om Aceh, numer Indonesiens ambassadör i Wien, I. Gusti Agung Wesaka Puja gav sedan en ingående beskrivning av hur förhandlingsprocessen hade utvecklats under arbetets gång. Aceh var tillhåll för de mest hårdföra under det holländska styret av Indonesiens och Aceh hade dåliga erfarenheter av självstyrelse när förhandlingarna inleddes. Den självstyrelselag de hade gav dem visserligen rätt att administrera sig själva, men utan de nödvändiga institutionerna, utan den nödvändiga politiska strukturen. Ålands självstyrelsesystem var därför intressant och studerades noga, så är t.ex. Acehs inflytande på internationella fördrag närmast identiskt med det som gäller för Åland.

Till de områden som särskilt lyfts fram i handlingsprogrammet hör det arbete som görs vid en FN-enhet som heter Stödenheten för fredsmäkling (Mediation Support Unit, MSU) och det sägs uttryckligen att medlemskapet i säkerhetsrådet vore en unik chans för Finland att i FN främja frågor i anknytning till fredsmäkling. Det var därför naturligt att en av talarna i den andra panelen var den nye chefen vid FN:s Mediation Support, Policy and Mediation Division Robert Dann. Han har tidigare arbetat i områden (Cypern, Balkan och Palestina) där Ålands självstyrelse är särskilt relevant och han har därför stor kunskap om Åland, därför var hans inlägg mycket relevant och kan säkert leda till ytterligare intresse för Åland.
Ett annat mycket intressant inlägg var professor Liam Andersons om kurdernas ställning i Irak. Han har nyligen publicerat en artikel med titeln Hur man undviker en etnisk konflikt i Irak: några lektioner från Åland. Det var särskilt de garantier som finns för självstyrelselagen och att det krävs beslut av två parlament för att ändra den som han fäste sig vid.

Att Åland självstyrelseordning kan tjäna som exempel för andra folkgrupper är naturligtvis bra, men det finns också något som brukar kallas ”Ålandsnyttan” nämligen den nytta Åland kan ha av att medverka i internationella sammanhang. Har Åland någon nytta av att satsa resurser på sådana tidskrävande arrangemang? Självfallet måste man alltid vara restriktiv och hushålla med resurserna, men det är min bestämda åsikt att ju större kunskap det finns i internationella sammanhang om Åland desto större intresse finns det i Helsingfors av att medverka till att utveckla självstyrelsen. Att lantrådet på det här sättet väljer att bistå Finland i sina strävanden på den internationella fredsmäklararenan bär helt säkert frukt i andra för Åland svårare sammanhang.

Man kan nu bara hoppas att Utrikesministeriet i Helsingfors i handling visar den nytta man kan ha av Ålands självstyrelse som exempel på en internationell konfliktlösning.
Seminariet kombinerades dessutom med en utställning som finns i FN:s högkvarter.
Elisabeth Nauclér