ÅCS’ gynekologer kan du bara drömma om
Är det någon i hela världen som vet hur man slipper till en gynekolog inom Ålands centralsjukhus?
Det räcker nämligen inte med en remiss från din läkare vid Ålands hälso- och sjukvård.
Vi tar eländeshistorien från början:
Jag är ingen ungdom längre (spelar kanske in i ”behandlingen”). Jag opererades 1990 för en stor cysta på livmodern vilken i sammanhanget togs bort. Operation nummer två sker 1993, då har jag fått urinläckage.
Efter operationen lovar läkaren ingen beständig hjälp. Säger att andra ingrepp behövs längre fram. Nå, jag klarar mig bra. Länge.
Inget dropp fortfarande, inga trosskydd eller blöjor, men: jag behöver en toalett på störten då jag känner att jag är kissnödig. Kisseri-slutmuskeln och jag är så att säga inte överens längre. Så har det varit ett antal år.
Nå, i höstas beslöt jag mig för att ta kontakt med en gynekolog för att diskutera åtgärder. Jag utgår från att läkarvetenskapen gått framåt inom området under de 23 år jag inte besvärat ÅCS’ läkarkompetens inom området.
Åtgärd 1: Jag ringer till ÅHS, norra Åland som egentligen har en fantastisk personal, och ber att få boka tid hos en gynekolog. Jag får tid i oktober till en för mig ny läkare. Hen klämmer mig på magen, gör ingen okulär besiktning, ger mig en miktionslista. Det innebär att man åker hem och mäter och klockar sitt kisseri ett antal dygn.
Jag kommer tillbaka till min doktor och hen skriver ut ett läkemedel för en månad.
– Jaha, och vad händer sen, undrar jag.
– Blir det inte bra får du komma tillbaka och då får vi remittera dej till en gynekolog, säger läkaren, som visar sig vara en AT-läkare.
Jag har alltså gjort mitt misstag nummer ett; bokat in mig hos en gynekolog som inte finns. Jag trodde i min enfald att ÅHS har gynekologer liksom de har tandläkare. Men ingen hade upplyst mig om fakta då jag bokade.
Jag får mitt recept, åker hem, googlar det och inser att det är en medicin som jag definitivt inte vill äta med tanke på biverkningar. Jag hade velat diskutera vad man kan göra, vilka möjligheter och hjälpmedel som eventuellt finns. Diskutera med en specialist som också skulle ha gjort en undersökning. Efter alla dessa år!
Vilken slarvmaja jag är! Tycker ni inte? Man ska ju gå till gynekologen en gång per år, eller hur! Heter det. Jag har förvisso varit privat en gång under de här åren, men det kostar skjortan och som pensionär vänder man på slantarna. Men jag har inte haft andra problem.
Tiden går, jag går hemma och tjurar, är missnöjd med ÅHS-kontakten, att den inte resulterade i något. I januari är jag mogen för ett nytt försök, får snabbt en tid hos ”min” underbara läkare i Godby, som undersöker mig, ställer frågor, ser på oktoberpapperen samt på kopior jag har med mig om mina operationer på 90-talet. Hon skriver remiss till ÅCS.
Häromdagen kom ett tjockt kuvert från ÅHS med kallelse till en hälsovårdare för ”prev rådgivning/uroterapimottagning” i mitten av februari. Plus en lista på kiss- och mängdtider. Igen, liksom! Gissa om någon blir glad/eller? Oktobermätningarna duger liksom inte!
Jag ringer upp och undrar om det blivit något fel. Nehej, det är så där det är, enligt någons beslut, säger den vänliga flickan men förstår mitt bryderi och hänvisar mig att ringa gynpolikliniken vid ÅCS. Vilket jag kan göra följande dag enligt telefontiderna.
Vid gyn polikliniken kan de inte hjälpa mig, nej, jag får en anvisning och ett telefonnummer att ringa upp. Jag borde ha känt igen telefonnumret för det var dit jag ringt dagen innan.
Jag ringer upp gyn polikliniken igen och berättar om hänvisningen till dem. Flickan är vänlig och försöker förklara att jag måste via uroterapimottagningen, och säger att hon kan försöka snacka bort mina nya kissmätningar. Det är ju vänligt.
Men jag vill till en gynekolog, direkt. Jag vill inte till en hälsovårdare. Jag har läkarremiss.
– Varför ska jag till uroterapin, undrar jag.
Jag får beskedet att gynekologerna vill ha det så och att man hos urotrapimottagningen kanske kan komma på något jag kan göra själv, ändra några vanor och så. När och hur mycket vatten man dricker. Typ.
Då går proppen! Jag är inte vänlig, så ursäkta kära du polikliniksköterska som gör vad du ska, och är vänlig dessutom!
Jag säger upp min tid och är förbannad. På systemet!
Ska det vara så här svårt att få tid? Man kan inte påstå att jag belastat ÅCS’ gynekologer under åren. Jag tycker det hör till vanliga rättigheter att få ett besök, även rutinbesök för att kolla att allt är som det ska vara. Och en rättighet att få en tid på sin remiss!
Så! Nu blir det ett besök hos en privat läkare. Jag får vänta med att boka tid. Jag har inte råd den här månaden. Maken säger att han betalar, men så i helsike heller!
Finns det faktiskt inga möjligheter att komma direkt till en gynekolog på ÅCS? Varför gäller inte en remiss där det antagligen finns hänvisningar till tidigare undersökningar och mätningar?
Sorteras patienterna efter ålder? Efter stad-landsbygd?
Och om det blir ett operativt ingrepp för min del, så inte är det väl jag själv som står för hela kostnaden då jag söker läkare privat?!
Kvinnor, är det flera än jag som inte får tid hos gynekologen?
Rejält arg
