SÖK
MENY
År 2020 var det första året i Finland där antalet nyregistrerade hundvalpar var större än antalet nyfödda barn. Varje år sedan dess har samma trend fortsatt.
I Finland måste man gå tillbaka till hungersnöden på 1860-talet för att hitta årtal då det fötts ens närmelsevis lika få barn som nu. Läget ser likadant ut i stora delar av Europa, även om det är ännu värre på vissa ställen än andra.
På Åland föddes ifjol 218 barn. Det är det lägsta antalet födslar på Åland på 104 år, då statistiken började föras. Om trenden fortsätter kommer det få betydande effekter. I Finland syns redan effekterna, i synnerhet i vissa delar av landet där man inte bara haft få födslar utan där de unga flyttar bort och inte kommer tillbaka. På de orterna syns inga barnvagnar längre, bara rollatorer.
Då färre barn föds behövs färre dagis och skolor. Där är man redan i Finland där antalet studieplatser och skolbyggnader är dimensionerade för ett högre antal ungdomar än det nu finns. Vissa utbildningsprogram lockar bara ett litet antal sökande. Då jag i augusti besökte Åbo Akademi tillsammans med svenska riksdagsgruppen var en av mina frågor till rektorn hur universitet planerar för den här verkligheten. Svaret var att man planerar för den. Det är ändå plågsamt och man vill helst bara hoppas att det inte skulle vara sant. För det är alltid mycket mer utvecklande att bygga upp än att stänga ner. Men det här är framtiden många samhällen har framför sig om man inte lyckas vända trenden.
Då befolkningen blir äldre kommer fler äldreboenden behövas samtidigt som den procentuella andelen av befolkningen i arbetsför ålder kommer minska. Färre kommer behöva försörja fler. Det här är redan en ekonomisk realitet och utmaning för Finland, även om läget är lite bättre på Åland än på flera andra håll i Finland.
Både Åland och Finland skulle ändå behöva fler barn och ett ökat antal födslar. Annars kommer befolkningen på sikt börja minska. Statistikcentralens prognos för Finland som helhet pekar mot en befolkningsminskning som kommer relativt snart, som succesivt tilltar och blir dramatisk om inget sker.
Samtidigt är det här otroligt svåra saker att diskutera. Man kan inte tvingas skaffa barn och man ska heller inte skaffa barn om man inte vill det eller inte tror sig klara av att ta hand om ett barn. Att bli förälder är det största förtroendeuppdraget man kan få och är för de allra flesta förknippat med den största och mest gränslösa glädjen man någonsin får uppleva. Men det är också stunder som är tunga, tuffa och tröttsamma. Här måste samhället som helhet bli bättre på att ge stöd så att alla orkar och klarar vardagspusslet och ansvaret. Alla kan heller inte få barn, trots att man försöker i flera år och det är den högsta önskan i världen.
Här finns inga enkla svar. Det handlar om sociologi, drömmar, förväntningar, karriärer, framtidsoro, ekonomi, kärlek, biologi och massor av annat som spelar roll. Som samhälle är det ändå viktigt att vi för en diskussion om frågorna eftersom förändringen i våra samhällen på sikt blir enorm om trenden inte vänds.
Mats Löfström
