SÖK
MENY
Känner du som jag. Det skulle vara skönt med ens en veckas paus av nya utspel i världspolitiken och upprörande nyheter? Vi är inte allena du och jag, det är jag säker på. Just det tröstar trots att vi nu har inlett det nya året på ett aldrig tidigare skådat sätt i modern historia. Då menar jag inte bara stormen Hannes.
President Trump har på en vecka i januari angripit Venezuela, kidnappat president Maduro, hotat flera andra länder i Latinamerika såsom Colombia och Kuba, samt upprepade gånger fört fram att Grönland borde tillhöra USA. De här händelserna och utspelen har vi fått följa i realtid på nyhetskanaler världen över. Samtidigt har Rysslands fortsatta krig mot Ukraina hamnat något i skymundan. Ändå flyger missilerna in i Ukraina och Kiev dagligen och kräver nya civila offer, medan förhandlingar pågår om säkerhetsgarantier och villkor för fred. Också den för Trump pinsamma Epstein-affären har hamnat i medieskugga. Det är exakt vad Vita huset önskar.
Som ni vet är Grönland ett självstyrande område som tillhör kungariket Danmark. Den grönländska självstyrelsen påminner om den åländska i Finland. Grönland har knappt 60 000 invånare och USA har länge haft ett ömsesidigt avtal med Danmark om rätt att ha egna trupper på Grönland. Danmark är dessutom en av försvarsalliansen Natos grundande medlemmar tillsammans med USA. USA och Danmark har varit nära allierade under en väldigt lång tid. Trots allt detta så har Donald Trump nu ideligen upprepat att Grönland borde tillhöra USA. Det har blivit något av en fix idé. Han har dessutom låtit förstå att ifall man inte kan komma överens, kan han överväga en militär operation. Det här är skamligt. Det är som om en långvarig vän, som du har hjälpt under en lång rad av år, plötsligt inte bara skulle vara beredd att säga upp vänskapen, utan också kräva att få din egendom.
Det är därför Grönlandsfrågan går under huden på oss. Vi upplever det respektlöst, fel och orättvist mot grönlänningarna samtidigt som det skulle vara ett grovt brott mot folkrätten och varje lands rätt till respekt för suveränitet och egna gränser. I slutändan handlar det också om försvarsalliansen Natos framtid såsom vi känner Nato idag. Det är också därför som situationen är väldigt allvarlig. Ytterst handlar det om förtroende och om man kan lita på sina allierade.
Vi får lära oss leva med osäkerheten. Vi måste också snabbt fortsätta stärka försvaret, såväl hemma i Finland som i Norden och Europa, och vi behöver tänka i alternativa banor då det gäller framtiden. Man behöver alltid ha en plan B. Precis som det är hemma i våra hushåll. Då stormen slår till eller snömassorna samlas, så ska vi också kunna hantera den situationen. Att bädda för att vi klarar oväntade situationer. Och därför är det klokt att se världen som den är, inte som man önskar att den skulle vara.
ANNA-MAJA HENRIKSSON
EUROPAPARLAMENTARIKER (SFP), RENEW EUROPES VICE ORDFÖRANDE
