SÖK
MENY
På onsdag samlas EU-ländernas regeringschefer i Bryssel. På agendan står bland annat Ukraina och framför allt hur man ska göra med de frysta ryska tillgångarna som finns i EU-länder, inte minst i Belgien.
Den här saken har diskuterats livligt i riksdagens korridorer och relevanta utskott. Inte för att det skulle finnas starka olika åsikter i riksdagen, utan för att det funnits en stor klump i magen kring vad det betyder för Europa och Ukraina ifall EU inte skulle förmå fatta ett beslut som använder de frysta ryska tillgångarna som lån till Ukraina.
Det är i och för sig inte första gången som det är ödesmättat inför ett EU-toppmöte. Jag minns för 10 år sedan då vi satt med riksdagens stora utskott i extrainkallade möten över helgen där vi hörde både dåvarande statsminister Juha Sipilä, och dåvarande finansminister Alexander Stubb angående det sista lånepaketet till Grekland. Hela eurozonens framtid var potentiellt på spel ifall man inte hade hittat en lösning.
Nu är insatserna dock ännu större, i själva verket mycket större. Den här gången handlar det om hela Ukrainas framtid, och i förlängningen säkerheten i Europa, EU:s förmåga att fatta beslut då fundamenten skakar samt hur övriga världen ser på EU och Europa.
Ukraina får snart slut på pengar. I praktiken alla pengar Ukraina får in i skatter och avgifter används till kriget och försvaret mot Rysslands brutala anfall som bara fortsätter. Om Ukraina inte får nya pengar utifrån kommer man inte ha råd att finansiera offentlig service och om man inte har det kommer kriget sannolikt ta slut på Rysslands villkor. Krig vinns och förloras då ena sidan får slut på vilja, eller resurser.
Då USA nu slutat stöda Ukraina ekonomiskt behöver Ukraina förlita sig på EU och Europa. Därför behövs ett koordinerat stödpaket från EU. Det enklaste sättet att finansiera ett sådant är att använda de över 200 miljarder euro av ryska frusna tillgångar som finns i EU-länder.
I fredags togs ett stort juridiskt steg då man via majoritetsbeslut plockade bort bland annat vetorätten i att förnya sanktionerna mot de frusna ryska tillgångarna. Hittills har de varit frusna sex månader åt gången, och krävt nya beslut med enhällighet, något som gett inte minst Ungern starka kort. Det är nu borta vilket ger starkare säkerhet för att kunna använda pengarna till Ukraina.
Förra veckan fanns ännu en betydande ängslighet och då jag talade med statsminister Petteri Orpo och hans stab var ännu mer än en handfull EU-länder oklara med sin position. Flera länder har länge varit och är fortsatt nervösa, trots stundens allvar och trots brist på andra alternativ att stöda Ukraina.
Ryssland har känt både allvaret och ängsligheten och har försökt slå kilar i EU genom att starta domstolsprocesser, att rikta personliga hot mot centrala europeiska politiker och dess familjer samt andra åtgärder. Dessutom har man uppenbarligen försökt påverka USA genom att föreslå att de frusna ryska tillgångarna i Europa i stället skulle administreras av USA och Ryssland, vars vinster till stor del skulle gå till USA!
Allt det här görs så klart för att försöka påverka EU så att man inte ska klara av att komma till beslut om pengarna. Utan dem går Ukraina sannolikt i ekonomisk konkurs, och får ännu svårare utgångsläge mot Ryssland.
Det skulle i sin tur inte bara svika Ukraina utan också äventyra och höja priset för säkerheten i Europa ytterligare. Det skulle riskera splittra EU mellan de länder som ser stödet för Ukraina existentiellt och de europeiska länder som inte gör det. Dessutom skulle omvärlden som tittar på se att EU är svagt om man inte ens då det gäller ens egna kollektiva säkerhet klarar av att fatta beslut. Trump, som förra veckan kallade Europas ledare svaga, skulle då få rätt.
Det får inte hända. Insatserna är sällan så höga som veckans toppmöte. Det handlar om Ukraina, EU och Europas framtid. Det handlar om vår åländska framtid då vi är en del av Europa. Med ett bra beslut i veckan kan Europa och EU dock gå stärkt ur det här. Det behövs eftersom nästa fara lurar bakom hörnet i dessa osäkra tider där världen nu stöps om på det mest betydande sättet sedan andra världskriget samtidigt som kriget i Ukraina är i ett mycket avgörande skede.
MATS LÖFSTRÖM
