Under tio års tid blev Gisèle Pelicot drogad av sin egen make och våldtagen av honom och ett femtiotal andra män. Det uppmärksammade rättsfallet skakade såväl Frankrike som länder runtom i världen. De senaste åren har vi också fått läsa om flera andra fruktansvärda våldtäktsfall, det ena mer hårresande än det andra.
Våldet begränsar sig ändå inte till de rättsfall som får mest synlighet i media. Sexuellt våld mot kvinnor är nämligen ett av våra största jämställdhetsproblem. Enligt en förfrågan om könsbaserat våld i EU från år 2024 har över 17 procent av kvinnorna upplevt sexuellt våld, vilket omfattar såväl våldtäkt som andra oönskade sexuella handlingar.
För att få slut på det sexuella våldet behöver vår lagstiftning vara i skick. Frågan ”varför kämpade hon inte emot?” ställs fortfarande allt för ofta efter en våldtäkt. Den sätter skammen på brottsoffret, inte på förövaren. Så kan vi inte ha det. Såsom Gisèle Pelicot själv har uttryckt det måste skammen byta sida. Den väsentliga frågan ska vara: ”Fanns det samtycke?”.
Som justitieminister i Sanna Marins regering ledde jag den historiska totalreformen av sexualbrottslagstiftningen i Finland, genom vilken definitionen av våldtäkt ändrades så att den utgår från avsaknad av samtycke. Våldtäktslagstiftningen är ändå inte samtyckesbaserad i alla länder i EU. Det innebär att de som utsätts för detta fruktansvärda brott, vanligen flickor och kvinnor, inte har samma skydd runtom i unionen.
Därför har jag och SFP ansett det viktigt att fortsätta detta arbete på EU-nivå. Det är dags att förbättra brottsoffrets ställning och ändra tankesättet kring sexualbrott inom hela unionen. Och därför vill jag se en samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning i hela EU. Sex ska vara frivilligt och samtycket ska kunna återkallas när som helst. Frysningsreaktionen som offer för våldtäkt kan drabbas av behöver erkännas.
I Europaparlamentet har jag själv som förhandlare för vår grupp varit med och tagit fram ett initiativbetänkande om samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning i hela EU. Efter förhandlingar som pågick i över ett halvt år nådde vi förra veckan till slut resultat. I den slutliga plenumomröstningen fick vårt förslag en bred majoritet bakom sig med rösterna 447–160. Europaparlamentet sade således JA till EU-omfattande samtyckeslag. Jag gläds över att det hårda arbetet burit frukt. Däremot är det värt att notera att Sannfinländarnas representant röstade emot.
Nu behöver kommissionen sätta fart och komma med nytt förslag till lagstiftning. Det handlar om alla flickors och kvinnors rätt till jämlikt skydd och bestraffning av förövarna, men också om att ändra attityderna. Sex utan samtycke är våldtäkt. Jag tror att det nu kan finnas ett momentum för att få medlemsländerna med på noterna. Exempelvis har Frankrike ändrat sig sedan frågan senast var på bordet i EU, framför allt på grund av fallet Pelicot.
Samtidigt räcker det inte med enbart lagstiftning. Vi behöver förändra attityderna i samhället på bred front, och också männen behövs med i detta arbete. Fortfarande finns det förlegade och skadliga stereotypier som påverkar hur det talas om våldtäkt och våld mot kvinnor i allmänhet. Det kan handla om tankar om att kvinnan får skylla sig själv på grund av alkohol, klädsel eller beteende. På så sätt skyddas förövarna och hindras offer från att träda fram.
Varje offer ska behandlas rättvist och med respekt. Därför behöver vi fortsätta kämpa för en mer rättvis och jämställd värld – ett steg i taget.
ANNA-MAJA HENRIKSSON
EUROPAPARLAMENTARIKER (SFP), RENEW EUROPES VICE ORDFÖRANDE
