SÖK
MENY
Den traditionella lilla julmarknaden på Jan Karlsgården i Sund ägde rum i lördags och för många är den en viktig del av dagens firande.
– Vi kommer alltid hit för att få julkänslan, säger Britt-Mari Bärlund.
Det vimlar av folk i och runt de gamla museibyggnaderna. Det blöta vädret har gjort marken lerig men solen spricker igenom molnen och humöret är på topp hos alla de som Nya Åland träffar. Några av dem är Paul Ekström och dottern Janette Ekström, som är på plats och säljer för första gången. På deras bord finns en blandning av keramik och återbruk.
Hur har dagen varit hittills?
– Jättemysig! Det har varit mycket folk, säger Janette.
Några lite mer rutinerade försäljare är Anders och Nina Jansson, som dukat fram sina havtornsprodukter på ett bord intill den stora mangårdsbyggnaden. De berättar att det är den mysiga och stämningsfulla känslan på Jan Karlsgården som får dem att vilja komma hit varje år.
Är det här en hektisk tid på året för er, säljer ni på olika marknader?
– Det beror på hur skörden blir. I år var den lite mindre så vi säljer bara här.
I väntan på tomten
I Jan-Karlsgårdens stallbyggnad sitter jultomten och tar emot önskelistor och utanför ringlar sig kön lång. Agnes Gustafsson och kusinen Moa Sjölund väntar ivrigt på att få komma in.
Vad önskar ni er av tomten?
– Spel och målarböcker, berättar Moa.
De brukar gå på marknaden varje år och har redan hunnit handla till kvällens lillajulfirande.
Har ni fyndat något extra kul?
– Ja, en polkagrisklubba, säger Agnes.
Säljer julgodis gör bland annat Källbo skolas klass 4B, som samlar in pengar till en klassresa.
– Vi sålde förra året också och sedan åkte vi till Gröna Lund, berättar Ella Blixt.
Är det roligt att vara här och sälja?
– Ja, det är roligt men kallt, säger Ellie Törnqvist.
Rest från USA
I utkanten av marknadsområdet står matvagnarna uppradade. Nyan träffar Britt-Mari Bärlund och Bror-Gustav Haasiosalo som precis köpt sig något att äta. De berättar att de besöker marknaden varje år, både för julstämningen men också i jakt på hantverk.
– Man hittar alltid något nytt och man blir också inspirerad att göra saker själv, säger Britt-Mari.
– Det är roligt att stöda lokalt hantverk, tycker Bror-Gustav.
Några som däremot besöker Jan-Karlsgårdens marknad och Åland för första gången är paret Brad och Shallie Borman från Tennessee, USA. De har rest hit för att träffa sin dotter som flyttat hit.
Vad tycker ni om Åland och det här firandet?
– Det är jättefint. Allt är så välskött och prydligt här, säger Brad.
För dem innebär kvällens firande en aningen försenad Thanksgiving-middag med traditionella amerikanska rätter som kalkon och en sorts böngratäng.
Har ni testat någon lokal julmat?
– Vi har smakat på havtornsglögg och vanlig glögg, det var jättegott, berättar Shallie.
Talkoanda
Lilla julmarknaden på Jan-Karlsgården arrangeras av föreningen Sund Kultur som också är på plats för att sälja lotter och mat.
– Allt arbete vi gör är helt talkobaserat och pengarna från lotterna går till att hålla marknadstraditionen levande, berättar Christina Nukala-Pengel som är ordförande i föreningen.
Hon säger att det strömmat in gott om besökare i år och riktar ett tack till sekreterare Sonja Berglund som sitter bredvid henne.
– Det är Sonja som ser till att allt rullar på och att det finns folk som kan vara med och sälja. Hon är verkligen viktig för föreningen.
Rökt ost och marängsviss
För Sigrid Welin är det årliga marknadsbesöket är något som hon alltid ser framemot.
– Den är startskottet för julen, säger hon.
Hon säger att det som lockar mest är det lokala hantverket, även om det också inhandlas lite ätbart.
Blir det något firande hemma?
– Ja, med familjen. Vi kanske sätter på en LP med nötknäpparen och äter lite god mat.
Familjefirande blir det också för Madeleine och Alfons Lindblom, som ska äta julbord med hela släkten – totalt 14 människor och 5 hundar. Förutom rökt ost som är Alfons favorit så bjuds det också på något som de flesta kanske inte förknippar med julen, nämligen marängsviss.
– Det är brorsans fel, skrattar Madeleine och fortsätter:
– Det kommer från när han var på långfart för många år sedan och han längtade inte hem till julmaten utan till marängsviss, så då blev det att vi åt det till efterätt. Och nu är det ingen jul utan det.
