”Mina muskler dansar för sig själva”
Rullstolsburen med en assistent bakom sig kommer Mikael Ilmanen på en gång- och cykelväg i Mariehamn.
Vill du bli dagens ålänning?
– Ja, om du vågar så vill jag! Du är modig i så fall.
Klart jag vågar. Vad är det för sjukdom du lider av?
– Jag har MS, Multipel skleros, som det heter om man ska vara noga. Den har jag haft sedan tio år tillbaka. Man kan säga att mina muskler dansar för sig själva.
Vad gjorde du innan?
– Jag jobbade ihop med min pappa och farbror på Fiskekojan i Korrvik.
Hur gammal är du nu?
– Jag fyller 45 år i oktober.
Har du flera assistenter?
– Jo, jag har tre, två kvinnor och denne kille. Han är nyast, han är rätt grön.
Är det så att du får anställa dem själv?
– Jo, jag träffar och intervjuar dem på egen hand och känner efter att vi kan trivas ihop.
Du verkar vara på gott humör trots din sjukdom.
– Jo, de brukar fråga det, hur jag kan vara konstant på gott humör. Men då säger jag att det är glädjen jag visar utåt. Det jag har inne i mig är det ingen som ser, men det är inte så farligt mycket sorg där heller, det är det inte. Men arg blir jag i bland, då härjar jag med mina assistenter.
Vad har du för nöjen i tillvaron?
– Jag brukar spela bingo, det är roligt, och så går jag till Jehovas vittnens möten på Rikets sal. De betyder mycket för mig. Sedan har jag dagen full för jag sjunger och tränar också. Jag måste träna musklerna så jag har ett dagsprogram på en timme som jag tränar olika stretchrörelser med, allt för att hålla igång kroppen.
Nu får du sända en hälsning.
– Då vill jag hälsa till min mamma Barbro Möllgren i Mariehamn.
<”Byline tfn”>
