”Humöret är det inget fel på”
Dagens ålänning möter vi på en promenad från Dalbo inåt stan.
– Jag heter May Sundqvist och bor i Dalbo. Nu ska jag gå till sjömanspensionskassans hus och hälsa på en bekant.
Motionerar du mycket?
– Jag promenerar trettio-fyrtio minuter om dagen. Ibland tar jag bilen till Österleden för det är bättre för benen att gå på grusgångarna där. Jag har fått en hel rad diagnoser av läkare men man måste hålla igång. Och humöret är det inget fel på.
Har du några andra intressen är motion?
– När jag blev pensionär för åtta år sen började jag skriva om mitt liv. Nej, inget som har publicerats. Det är litet som en dagbok.
Hur är livet som pensionär?
– Det är det bästa jag har haft. Man får stiga upp när man vill och göra vad man vill. Innan jag gick i pension var jag telefonist på sjukhuset. Men jag har haft många jobb i mina dagar.
Vilket var det första?
– Jag växte upp i Strömsvik i Finström. Då hjälpte vi bönderna i trakten med att skörda gurka eller lök. Ibland fick vi litet betalt och ibland fick vi mat i stället. Det var så på den tiden. Mitt första riktiga jobb fick jag när jag flyttade till Strängnäs i Sverige. Min moster bodde där.
Vad gjorde du där?
– Vågar jag säga det? Jag knöt ihop dambindor på ackord. Jag jobbade i Sverige i flera omgångar och levde livets glada dagar. Sedan blev det barn och familjeliv här på Åland.
Vem vill du hälsa till?
– Till mina barn, min släkt, mina vänner och bekanta.
